Indien (hindi: भारत, Bhārat), officiellt Republiken Indien (hindi: भारत गणराज्य, Bhārat Gaṇarājya), är en förbundsrepublik i södra Asien. Det är det sjunde största landet till ytan och världens folkrikaste land. Huvudstad är New Delhi.
Indien har kust mot Indiska oceanen i söder, Arabiska havet i väster och Bengaliska viken i öster. Ögrupperna Andamanerna och Nikobarerna i Bengaliska viken tillhör Indien. Landet gränsar till Pakistan i väster, till Kina, Nepal och Bhutan i norr och till Bangladesh och Myanmar i öster. I Indiska oceanen söder om Indien ligger örikena Sri Lanka och Maldiverna.
Indiska subkontinenten var kring år 2 000 f.Kr. hem för Induskulturen och har varit platsen för historiska handelsleder och stora imperier och förknippats med ekonomisk och kulturell rikedom under stora delar av sin långa historia.Oldenburg, Phillip. 2007. "India: History," Microsoft® Encarta® Online Encyclopedia 2007 © 1997-2007 Microsoft Corporation. Fyra stora världsreligioner, hinduismen, buddhismen, jainismen och sikhismen, uppstod där, medan zoroastrismen, judendomen, kristendomen och islam anlände under första årtusendet e.Kr. och formade områdets mångskiftande kultur. Indien annekterades gradvis av Brittiska ostindiska kompaniet från början av 1700-talet och blev formellt en koloni under Storbritannien vid mitten av 1800-talet. Landet blev självständigt 1947 efter en självständighetskamp som ledde till att Brittiska Indien delades i de självständiga staterna Indien och Pakistan.
Indien är en förbundsrepublik, bestående av 29 delstater och sju unionsterritorier, och en parlamentarisk demokrati. Den har världens sjätte största ekonomi mätt i nominell växelkurs (US $, 2025) och den tredje största ekonomin om man justerar för köpkraft (2025). Ekonomiska reformer har transformerat Indien till den näst snabbast växande ekonomin (2018), men landet lider fortfarande av höga nivåer av fattigdom,Poverty estimates for 2004-05 , Planning commission, Government of India, mars 2007. Hämtad 25 augusti 2007 analfabetism och undernäring. Indien är ett mångreligiöst, mångspråkigt och multietniskt samhälle som även hyser en mångfald djur och växter i ett antal skyddade områden.
Etymologi Bharat (, ) är det äldsta av landets namn. Ordet kommer från sanskrit och är i de hinduiska skrifterna Puranas en beteckning för landet mellan Himalaya och havet i söder. Indiens grundlag och bruket i olika indiska språk erkänner Bharat som officiellt namn med jämlik ställning vid sidan av Indien.
Namnet Indien härstammar från Indus, som är härlett från det fornpersiska ordet Hindu, från sanskrit Sindhu, den historiska lokala benämningen på floden Indus i nuvarande Pakistan. "India", Oxford English Dictionary, andra upplagan, 2100a.d. Oxford University Press De gamla grekerna kallade indierna Indoi (Ινδοί), Indus folk. I europeiska språk har varianter av "Indien" ofta använts för allt land öster om Indus, som i till exempel Ostiniden eller Bortre Indien.
Hindustan (), vilket är det persiska ordet för "Indiernas land", har samma ursprung som Indien. Det syftade inledningsvis på norra Indien men har också använts för hela halvön. Ordet har ibland felaktigt använts i betydelsen "hinduernas land", bland annat av rörelser som vill se ett hinduiskt Indien med hindi som nationalspråk.
Historia miniatyr|vänster|Målningar i Ajantagrottorna i Aurangabad, Maharashtra, 500-talet. Indiens historia omfattar vanligen hela den indiska subkontinentens historia. Det inkluderar inte bara republiken Indien, utan även nutidens Pakistan och Bangladesh.
Förhistoria Människor har troligen levt på den indiska halvön mycket långt tillbaka i tiden. Det är sannolikt att Homo erectus har funnits där för ungefär 700 000 - 230 000 år sedan. Den äldsta förhistorien är till stora delar höljd i dunkel på grund av relativt få arkeologiska fynd, problem med datering och revideringar av befintligt fyndmaterial.
Bland de tidigaste kända spåren av mänskligt liv i Indien finns klippinristningar med djurmotiv på kustslätten söder om Bombay. Dessa tros kunna vara upp till 40 000 år gamla, med tanke på djuren som är avbildade. Målningar i klippor från stenåldern finns i Bhimbetka i Madhya Pradesh. De äldsta målningarna där antas vara upp till 10 000 år gamla.
Utvecklingen på subkontinenten har i hög grad präglats av invasioner och folkvandringar från nordväst. Det gäller förmodligen redan de folk som skapade den högstående Induskuturen från år 2500 f.Kr. Efter dem kom människor som talade indoariska språk och lade grunden för det system av religion och samhällsregler som senare kom att benämnas hinduism. På 500-talet f.Kr. kom erövrare från det persiska riket, på 300-talet f.Kr. gick Alexander den store så långt som till Indus och under de följande århundradena kom flera invasioner från hellenistiska riken med centrum i Afghanistan. En ny stor invasionsvåg med början på 700-talet e.Kr. skapade med tiden stora muslimska riken i Indien. Den senaste erövringen, Storbritanniens kolonisering av Indien, kom dock till största delen sjövägen.
Oavsett invasioner och maktförhållanden har det stora indiska området alltid präglats av en stor mångfald vad gäller språk, religioner och andra kulturyttringar, och även under de stora härskardynastiernas tid har det funnits ett antal större eller mindre områden som varit självständiga riken eller legat utanför de stora maktbasernas räckvidd. Texten nedan gör inte anspråk på att nämna dem alla.
Bronsåldern till 1947 I vad som idag är Pakistan och västra Indien fanns under bronsåldern (c.a 2 500–1 700 f Kr.) den högstående Induskulturen, även kallad Harappakulturen efter en av dess tidigast utgrävda städer. Från cirka 2 000 f.Kr. invandrade människor som talade indoariska språk, de så kallade arierna, till indiska halvön från nordväst. På detta följde den vediska perioden, som lade grunden till hinduismen och andra kulturella aspekter av det tidiga indiska samhället, och avslutades under 500-talet f.Kr. Från omkring 550 f.Kr. bildades många oberoende kungariken och republiker över hela landet. Det mest betydande av dessa var Magadhariket (cirka 550–324 f.Kr.) 327/326 f.Kr. befann sig Alexander den store vid Indiens gräns.
Under 200-talet f.Kr. förenades större delen av Sydasien till Mauryariket av Chandragupta Maurya och blomstrade under Ashoka. Guptarikets tid (c:a 275–550 e.Kr.) i halvöns norra halva har ibland kallats "Indiens guldålder." Heitzman, James. (2007). "Gupta Dynasty, " Microsoft® Encarta® Online Encyclopedia 2007 Bland imperierna i södra Indien fanns Chalukyadynastin (500–1100-talen e.Kr.), Choladynastin (900–1200-talen e.Kr.) och Vijayanagarariket (1000–1600-talen e.Kr.).
Efter invasioner från Centralasien från 900-talet till 1100-talet föll stora delar av norra Indien under Delhisultanatets (1290–1413) och senare (1526–1707) Mogulrikets styre. Under Akbar den store upplevde Indien mycket kulturell och ekonomisk framgång samt religiös harmoni. Mogulkejsarna utvidgade gradvis sina riken så att de täckte stora delar av subkontinenten. I nordöstra Indien var dock den dominerande makten riket Assam, bland de få riken som stod emot mogulernas överhöghet.
Från 1500-talet upprättade europeiska länder som Portugal, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien handelsstationer och drog senare fördel av interna konflikter för att bilda kolonier i landet. Vid år 1856 var större delen av Indien under Brittiska ostindiska kompaniets kontroll. Ett år senare skedde ett landsomfattande uppror av militära enheter och kungariken, det så kallade sepoyupproret, som allvarligt utmanade Ostindiska kompaniets kontroll men så småningom misslyckades. Som en följd av instabiliteten lades Indien under den brittiska kronans direkta styre, som en del av det så kallade British Raj, eller Brittiska Indien.
miniatyr|vänster|Mahatma Gandhi (höger) med Jawaharlal Nehru, 1937. Nehru blev senare Indiens förste premiärminister 1947. På 1900-talet inledde Kongresspartiet (Indian National Congress) och andra politiska organisationer en landsomfattande kamp för självständighet. Den indiska ledaren Mahatma Gandhi ledde miljontals människor i nationella kampanjer av icke-våldsamt motstånd.
15 augusti 1947 blev Indien en dominion i Brittiska samväldet under ledarskap av premiärminister Jawaharlal Nehru. Samtidigt delades landet i det uttryckligen sekulära men huvudsakligen hinduiska Indien och det uttryckligen muslimska Pakistan, delat i Väst- och Östpakistan. I samband med delningen skedde stora våldsamheter mellan hinduer och muslimer. Det självständiga Indien hade cirka 323 miljoner invånare. En stor majoritet, 275 miljoner, var hinduer men där fanns också 35 miljoner muslimer, 7 miljoner kristna, 6 miljoner sikher och mindre grupper av parser och judar.
Republiken Indiens historia
En konstituerande församling antog Indiens nya grundlag 26 november 1949. . Indien blev officiellt en sekulär republik i Samväldet efter att grundlagen trätt i kraft 26 januari 1950.
Efter självständigheten har Indien mött utmaningar från religiöst våld, kastbaserat våld, naxaliter, terrorism och regionala separatistiska uppror, särskilt i Kashmir och nordöstra Indien. Sedan 1990-talet har många indiska städer drabbats av terroristattacker. Indien har olösta territoriella tvister med Kina, som 1962 eskalerade till sino-indiska kriget, och med Pakistan, som ledde till krig 1947, 1965, 1971 och 1999. Indien är ett av grundarländerna i FN (som Brittiska Indien) och De alliansfria staternas organisation. År 1974 utförde Indien ett underjordiskt kärnvapenprov och ytterligare fem prov 1998, vilket gör Indien till en kärnvapenmakt. Med början 1991 har betydande ekonomiska reformer omdanat Indien till en av de snabbast växande ekonomierna i världen, och ökat dess globala inflytande.
De första åren efter självständighetenTvå miljoner år; berättelsen om människan. Landets delning medförde ett oerhört blodbad. Enbart i Punjab dödades mer än 600 000 människor. I det islamska Pakistan bodde miljoner hinduer, och miljoner muslimer fanns i det övervägande hinduiska Indien. Man beräknade att cirka 14 miljoner människor flyttade från det ena landet till det andra. Inom kort råkade de båda nybildade staterna i konflikt om Kashmir, som i likhet med övriga furstestater hade fått frihet att välja vilket land det ville tillhöra. Kashmirs maharadja – en hindu – regerade över en islamsk majoritet, och efter ett islamskt uppror beslöt maharadjan att hans land skulle tillhöra Indien. Men Pakistan hävdade att Kashmir rätteligen tillhörde detta land, och krig utbröt mellan Indien och Pakistan. Efter en förnyad konflikt i Kashmirfrågan enades båda sidor 1966 vid en konferens i den sovjetiska staden Tasjkent om att dra tillbaka sina trupper. Pakistan fick kontrollen nordväst om stilleståndslinjen, men Indien vidhöll sina anspråk på hela området.
Indien under Nehru 1947–64 Indiens förste premiärminister efter 1947 blev Nehru, som Gandhi hade utsett till sin efterträdare. Nehru förklarade att han ville modernisera Indien och framför allt reformera kastväsendet. Den tunga industrin, som ofta var statsägd, utbyggdes på jordbrukets bekostnad, vilket medförde att Indien blev beroende av att importera livsmedel. När Indien 1950 blev republik, insisterade Nehru på att landet skulle kvarstå som medlem av Brittiska samväldet. Han kunde obehindrat föra en neutral politik mellan väst och öst, så länge det var till gagn för Indien, men på hösten 1962 ledde hans hårdnackade vägran att förhandla med Kina om nordöstgränsen till krig mellan de båda länderna, och Indiens förödmjukade nederlag ledde till att hela neutralitetspolitiken ställdes under debatt. Trots väsentliga sociala förbättringar i landet rådde besvikelse över att kongresspartiet inte hade förmått genomföra några verkligt genomgripande sociala och ekonomiska reformer.
Splittring inom kongresspartiet