Ronald Wilson Reagan, född 6 februari 1911 i Tampico i Illinois, död 5 juni 2004 i Bel Air i Los Angeles, var en amerikansk politiker och USA:s president 1981–1989. Han blev en starkt inflytelserik röst för modern konservatism. Reagan inledde sin politiska karriär med att vara guvernör i Kalifornien åren 1967–1975; dessförinnan hade han arbetat som skådespelare och fackförbundsordförande.
Som kandidat för det republikanska partiet vann Reagan stort över den sittande presidenten Jimmy Carter i valet 1980. I och med segern fick USA en av efterkrigstidens mest konservativa presidenter. År 1984 blev han återvald i en jordskredsseger (49 av 50 delstater) över demokraten Walter Mondale. Reagans presidentskap är på många sätt en grundstomme för republikanernas och de konservativas starka ställning i USA idag.
Reagan var en populär president, även om hans popularitet tidvis sviktade under det tidiga 1980-talets lågkonjunktur och i samband med Iran-Contras-affären. Idag brukar han placera sig väl i opinionsundersökningar hos det amerikanska folket över de mest populära presidenterna. Han kallas ibland The Great Communicator för sin förmåga att uttrycka känslor och idéer på ett personligt sätt. Den politik han förde mot Sovjetunionen anses vara ett bidragande skäl till kalla krigets slut. Reagan anses ha bidragit till kommunismens fall genom att öka tempot i den militära kapprustningen till en nivå som den sovjetiska ekonomin inte klarade i längden. I synnerhet det av Reagan personligen 1983 föreslagna stjärnornas krig-projektet – början till dagens missilförsvarssystem i nuvarande Tjeckien och Polen – kan ha bidragit till att den redan ansträngda sovjetiska ekonomin drevs mot kollaps.Fokus nr: 27 31 augusti - 7 september 2007, s. 45-46
Uppväxt och tidig karriär Ronald Reagan föddes den 6 februari 1911 i den lilla staden Tampico i Illinois. Han var den andra sonen till John "Jack" Reagan (1883–1941) och Nelle Wilson (1883–1962). Släkten Reagan härstammar från Irland och hette ursprungligen O'Reagan. Reagans ungdomsår var oroliga; fadern Jack hade alkoholproblem och familjen tvingades ofta flytta. 1920 bosatte sig familjen permanent i Dixon i delstaten Illinois, en stad som anses vara Reagans hemstad.
Reagan avlade kandidatexamen i nationalekonomi och sociologi vid Eureka College 1932. 1927–1934 arbetade Reagan under sommaren som badvakt för att betala sina studier.Brands (2015), s. 16–7 Vid sidan om studierna tillbringade han även mycket tid åt kringaktiviteter, framför allt sport, vilket kan ha bidragit till att betygen inte var lysande. Reagan spelade amerikansk fotboll samt var lagkapten i simlaget. När Reagan senare blev världens mäktigaste man, USA:s president, skämtade han: "Än i dag undrar jag vad jag kunnat bli om jag pluggat lite hårdare."Cannon (2003), s. 25 Under skolåren fick Reagan många goda vänner, även om få personer någonsin kommit honom riktigt nära. Han utvecklade också en historieberättar- och skådespelartalang, något han fick nytta av i sitt jobb som sportkommentator i radio (en gång improviserade Reagan matchspel under ett strömavbrott).Brands (2015), s. 24–31
Militär karriär miniatyr|Ronald Reagan under tjänstgöring i US Army Air Force under andra världskriget. Ronald Reagan deltog från 1935 i distans- och deltidsutbildning inom armén och skrevs 1937 in i kavalleriets reserv. Senare samma år blev han reservofficer med fänriks grad. Den 18 april 1942, några månader efter anfallet mot Pearl Harbor, kallades Reagan in för aktiv tjänstgöring under andra världskriget. På grund av sin närsynthet undantogs han från utlandstjänstgöring och kom inledningsvis att tjänstgöra som sambandsofficer vid hamnen i San Francisco, men flyttades kort därefter över till PR- och filminspelningsuppgifter i US Army Air Forces (föregångaren till USA:s flygvapen). Reagan, som redan hade några år i Hollywood bakom sig när han kallades in, ägnade sig huvudsakligen åt inspelning av instruktionsfilmer för armén. Under resten av andra världskriget och fram till 9 december 1945 tjänstgjorde han i Kalifornien och New York och nådde kaptens grad.
Hollywood År 1937 var Reagan i Hollywood för att kommentera en basebollmatch. Han bestämde sig då för att gå på en provspelning för en film vilket ledde till ett sjuårigt kontrakt hos Warner Brothers, vilket dock avbröts av hans inkallelse 1942. Efter sin tjänstgöring under andra världskriget återvände han till Hollywood. Hans klara röst, goda fysik och lättsamma sätt gjorde honom populär hos biopubliken. Trots detta fick Reagan endast huvudroller i B-filmer, men hade biroller i några storfilmer. Filmen Bedtime for Bonzo från 1951, där han spelade tillsammans med en apa, har senare använts av hans motståndare för att förlöjliga honom. Han har en stjärna på Hollywood Walk of Fame. Ett felaktigt rykte påstod att Reagan var påtänkt som huvudrollsinnehavare i Casablanca. I själva verket var Reagan då uttagen till armén och filmade inte.
På 1950-talet började Reagan arbeta med TV. Ett program hette General Electric Theater och riktade sig till arbetarklassen och medlemmar i fackförbund. När programmet lades ner 1962 hade Reagan lärt sig mycket om arbetarklassen, vilket ledde till fenomenet "Reagandemokrater" 1984. Reagan var även under denna tidsperiod ordförande i fackföreningen, Screen Actors Guild 1947–1952 och 1959–1960. Det anses allmänt att det var under tiden i fackförbundet som hans starka antikommunism utvecklades.
Familj Ronald Reagan gifte sig med skådespelaren Jane Wyman den 26 januari 1940. Tillsammans hade de ett biologiskt barn, Maureen (4 januari 1941 – 8 augusti 2001), och ett adopterat, Michael (18 mars 1945 - 4 januari 2026https://www.nytimes.com/2026/01/06/obituaries/michael-reagan-dead.html). Den 26 juni 1947 fick paret även en för tidigt född dotter som avled vid födseln som kallades Christine. Makarna skilde sig året därpå, 1948. Den 4 mars 1952 gifte Reagan om sig med en annan skådespelare, Nancy Davis. De fick två barn tillsammans, Patti (egentligen Patricia, född 21 oktober 1952) och Ron (egentligen Ronald Jr, född 20 maj 1958).
Tidig politisk karriär Reagan var från början demokrat och stödde president Franklin D. Roosevelt. Han var en stark antikommunist och arbetade aktivt under SAG-ordförandeskapet för att kommunister inte skulle få inflytande över Hollywood. Han informerade FBI om skådespelare som han ansåg vara illojala. Han ansåg att republikanernas politik var bättre för att bekämpa kommunismen och stödde republikanerna Dwight D. Eisenhower 1952 och Richard Nixon 1960. Reagan var trots detta fortfarande medlem i det demokratiska partiet. Först 1962 gick Reagan med i det republikanska partiet.
1964 sändes det berömda Reagan-talet A Time for Choosing, som var ett kampanjtal för den konservativa republikanen Barry Goldwater under presidentvalet 1964.Brands (2015), s. 1–6 Talet flyttade fram Reagans positioner inom republikanerna och konservativa kretsar, och gjorde honom till en konservativ symbol. Som ett resultat därav bildades en opinion bland konservativa republikaner i Kalifornien för Reagan skulle ställa upp i guvernörsvalet 1966. Reagan var själv skeptisk till detta, eftersom han inte trodde sig ha någon chans att vinna.
Guvernörstiden Genom att samla en koalition av konservativa republikaner och högerdemokrater, lyckades Ronald Reagan vinna guvernörsvalet i Kalifornien 1966. Reagan återvaldes i guvernörsvalet 1970.
Under sin ämbetstid stoppade Reagan all nyanställning av statstjänstemän, höjde skatten i syfte att balansera budgeten och började arbeta med en ny välfärdsreform. Han motsatte sig också bygget av en damm som skulle ha tvingat indianer att flytta från sina hem. Han kampanjade för dödsstraff, men benådade ändå två dödsdömda och gav ett tillfälligt uppskov till en annan. Enbart en person (Aaron Mitchell) avrättades under Reagans tid som guvernör.
Vid ett tillfälle skickade Reagan ut 2 200 soldater ur nationalgardet till en urartad folklig demonstration vid University of California i Berkeley, för att visa att han inte lät sin politik påverkas. Reagan förklarade: "Om det krävs ett blodbad, låt oss få det överstökat. Inga fler eftergifter." Detta var efter att Kaliforniens universitet under flera års tid skakats av upplopp, våldsamma demonstrationer och vandalisering.
Reagan valde att inte ställa upp till omval i guvernörsvalet 1974.
Presidentvalskampanjer
miniatyr|Presidentparet vid installationsparaden 20 januari 1981. Tidiga försök att bli president Reagan kandiderade till att bli republikanernas presidentkandidat i presidentvalet 1968 i en hastigt ihopkastad kampanj mot Richard Nixon, men drog sig tidigt ur primärvalen och ställde sig bakom Nixon.
Reagan kandiderade till att bli republikanernas presidentkandidat igen i samband med presidentvalet 1976. Reagan vann primärvalen i ett antal stater, men besegrades med liten marginal av den sittande republikanska presidenten Gerald Ford (1 070 mot 1 187 röster). Det var första gången sedan 1948 som det i praktiken inte stod klart redan innan republikanernas nationella konvent vem som skulle bli partiets presidentkandidat.Shirley, Craig (22 april 2016). "How Gerard Ford beat Ronald Reagan at the last contested GOP Convention". The Washington Post. Läst 5 februari 2017. Ford förlorade sedan presidentvalet mot demokraternas presidentkandidat Jimmy Carter.
Presidentkampanjen 1980 Den kampanjorganisation som Reagan hade byggt upp i samband med primärvalet 1976 kom dock att vara avgörande vid republikanernas primärval 1980, då han blev sitt partis kandidat. Reagan valde George H.W. Bush som vicepresidentkandidat, trots att Bush i primärvalskampanjen hade kritiserat Reagans ekonomiska idéer och kallat dem voodoo economics.
Presidentvalskampanjen kom i skuggan av Irankrisen (Irans regering höll 66 amerikaner som gisslan). Den sittande demokratiska presidenten Jimmy Carter lyckades inte lösa krisen och det kan ha varit en avgörande faktor för Reagans seger. Det har, utan närmare bevis, påståtts att Reagans kampanjchef William Casey ordnade ett avtal med de iranska myndigheterna om att inte frige gisslan förrän efter valet i november 1980, och på så sätt missgynna Carter. Till Carters nackdel låg också att den amerikanska ekonomin genomgick en besvärlig lågkonjunktur och inflationen var mycket hög. Därtill fanns det en allmän känsla av desillusion gentemot den politiska sfären efter Watergateaffären, och en känsla av otillräcklighet efter Vietnamkriget. Reagan med sin konservativa ekonomiska politik, sin uttalade framtidsoptimism och sina traditionella värderingar verkade för väljarna vara en motpol till allt detta.
Reagans siffror ökade markant efter TV-debatterna. Den tidigare skådespelaren Reagan var mycket van att stå framför kameran, och bemötte Carter med repliker som "There you go again...". Hans kanske mest betydelsefulla kommentar var "Are you better off today than you were four years ago?".
Reagan vann presidentvalet med betryggande marginal, i röstandel 50,7 procent mot Carters 41 procent, och i elektorsröster 489 mot 49. Den 20 januari 1981 kunde han därför installeras som USA:s 40:e president.
Presidentkampanjen 1984 I presidentvalet 1984, när Reagan ställde upp för omval, var hans demokratiska motkandidat Walter Mondale, som varit vicepresident under Carter. Vid detta tillfälle var Reagan 73 år gammal, och skulle vara 77 år innan den kommande mandatperioden tog slut. När Reagans ålder då kom på tal i en TV-debatt svarade den TV-vane Reagan med den minnesvärda repliken "Jag tänker inte göra ålder till en fråga i den här kampanjen. Jag tänker inte, för att vinna politiska poäng, utnyttja min motståndares ungdom och bristande erfarenhet", vilket drog ner skratt och applåder från publiken.