Leopard 2 är en huvudstridsvagn som utvecklades under tidigt 1970-tal av det västtyska rustningsföretaget Krauss Maffei Wegmann i efterdyningarna av det internationella KPz-70-projektet. Av 17 stycken prototyper utvaldes en att gå vidare med. I den tyska försvarsmakten kom Leopard 2 att ersätta den tidigare stridsvagnen Leopard (som retroaktivt blev benämnd Leopard 1) som huvudvapen i pansarstyrkorna. Leopard 2 har även exporterats och varianter är i tjänst med ett flertal arméer världen runt. Varianten Leopard 2A6EX (2A6 Export) är en modern exportvariant som används och licenstillverkas i bland annat Grekland (Leopard 2A6 HEL) och Spanien (Leopard 2E).
Leopard 2 använde inledningsvis hålpansar (inte Chobhamtyp som ofta sägs) och har en hel rad moderna finesser. Det finns två huvudversioner av Leopard 2 - KWS-I som har vertikal tornbepansring och KWS-2 som har vinklad tornbepansring. Leopard 2:s huvudvapen består traditionellt av en 120 mm Rheinmetall Rh-120 slätborrad högtryckskanon i olika varianter. Varianter av denna kanon förekommer på majoriteten av västvärldens stridsvagnar: M1A1 Abrams, M1A2 Abrams, Merkava III, Merkava IV, Typ 90, Typ 10 och K2 Black Panther, utöver flera andra moderna stridsfordon.
Leopard 2 mini|Leopard 2 A4 mini|Leopard 2 A4 med snorkel. Redan när stridsvagn Leopard (senare kallad Leopard 1) trädde i tjänst i mitten av 1960-talet planerade den västtyska krigsmakten Bundeswehr för en ny generation Leopard-stridsvagn med kraftigare kanon (kaliber 120 mm istället för Leopard 1:s 105 mm) för att hålla jämn takt med de nyare sovjetiska stridsvagnarna (T-72). Bundeswehrs stridsvagnar var tänkta att utrustas med en kanon från det västtyska rustningsföretaget Rheinmetall, men denna konstruktion annullerades till förmån för samarbetet med USA genom samarbetsprojektet MBT-70. Stridsvagn MBT-70 var en konstruktion med en rad nya lösningar, men efter att projektet överskridit kostnadsramarna drog sig Västtyskland ur projektet 1969.
Ett nytt stridsvagnsprojekt initierades då i Västtyskland och 17 stycken prototypvagnar konstruerades, varav en utvaldes för tillverkning år 1974. Stridsvagnens besättning var avsevärt mycket bättre skyddad än i den tidigare Leopard 1 och skyddet inkluderade t.ex. ett kraftigare kanontorn. Tornutformningen var resultatet av användningen av hålpansar samt ett stort, internt ammunitionsställ längst bak i stridsvagnstornet med så kallade "blow-out-panels" i torntaket. Dessa är utformade och monterade så att vid en ammunitionsbrand så riktas en explosion uppåt och utåt och inte in i stridsutrymmet.
Flera testvagnar tillverkades och år 1976 visade även USA sitt intresse för Leopard 2. Som svar tillverkades även flera prototyp-kanontorn enligt amerikansk standard. Ett kanontorn utrustades med den ursprungliga 105 mm-kanonen av typen L7A3 och utrustades även med ett eldledningssystem från den amerikanska försvarsmaterieltillverkaren Hughes. Ett annat kanontorn utrustades med samma eldledningssystem (också tillverkat av Hughes) men kunde byta ut kanonen mot en grövre 120 mm kanon från det västtyska rustningsföretaget Rheinmetall. Ytterligare två kanontorn utrustades med Hughes-Krupp Atlas Elektronik EMES 13-eldledningssystem, det ena utrustades med en 105 mm kanon och det andra med en 120 mm kanon.
Prototyperna anlände till USA i slutet av augusti 1976 och jämförelsetest mellan Leopard 2 och XM1 (prototypen till M1 Abrams) utfördes vid anläggningen Aberdeen Proving Grounds. Dessa test pågick fram till december 1976. Den amerikanska armén meddelade att Leopard 2 och dess amerikanska motsvarighet XM1 var jämförbara i eldkraft och mobilitet. Dock kom amerikanska försvarsmakten fram till att XM1 var överlägsen i bepansring (en fundamental utgångspunkt vid konstruktion av stridsvagnar är kombinationen eldkraft-mobilitet-skydd, anm). Idag vet vi att detta endast stämde om stridsvagnen träffades av en granat med riktad sprängverkan. Vid beskjutning med pilprojektiler (högenergiprojektiler som färdas i flera tusen km/h) var Leopard 2 nästan dubbelt så väl skyddad som den ursprungliga M1:an (RHA 650 mm mot 350 mm, där förkortningen RHA står för Rolled Homogenuous Armour, dvs. valsad, homogen pansarplåt). Skillnaderna vid en träff med riktad sprängverkan var liten. Vidare ansågs den tyska 120 mm kanonen vara överlägsen i Natos stridsvagnsskjutningstävlingar, i jämförelse med den amerikanska 105 mm-kanonen som Abrams-stridsvagnen inledningsvis var utrustad med. Leopard 2:s traditionella dieselmotor, en multibränsle V-12:a från den västtyska motortillverkaren MTU, var även mera tillförlitlig och innehade samma prestanda som den amerikanska gasturbinmotorn i M1 tillverkad av Lycoming. Efter de jämförande försöken returnerades Leopard 2-prototyperna till Västtyskland för ytterligare utvärdering.
Under september 1977 beslöt det västtyska försvarsministeriet att fortskrida med planerna att producera 1 800 Leopard 2. Dessa skulle levereras i fem delserier. Det München-baserade rustningsföretaget Krauss-Maffei valdes återigen som huvudleverantör, men denna gång skulle även det västtyska rustningsföretaget Maschinenbau Kiel (MaK) i Kiel vara den största underleverantören (45%). Leveranserna påbörjades under 1979 och år 1982 hade en första delserie om 280 stycken Leopard 2 levererats. De 200 första vagnarna var utrustade med en bildförstärkare, de sista 80 var utrustade med ett nytt termiskt nattsikte, vilket även senare installerades på de tidigaste stridsvagnarna.
Leopard 2 testades även av Storbritannien under 1980-talet, men britterna bestämde sig för att satsa på den brittiska Challenger 2-stridsvagnen, som liksom den amerikanska M1:an använts vid flera pansarslag.
Leopard 2 A1 Ett antal mindre modifikationer arbetades in i den andra omgången om 450 fordon. Leveransen av 2A1-modellen påbörjades i mars 1982 och avslutades i november 1983. De två största förändringarna var att man modifierade ammunitionshållarna så att de blev identiska med dem i M1 Abrams och konstruerade om bränslefiltren vilket ledde till en reducerad tankningstid.
En andra omgång om 300 Leopard 2A1 av den tredje omgången byggdes mellan november 1983 och november 1984, vilken inkluderade mindre förändringar som sedan även installerades i efterskott i de tidigare 2A1.
Leopard 2 A3 Nästa omgång om 300 fordon levererades mellan december 1984 och december 1985. Den huvudsakliga förändringen var den nya SEM80/90 digitalradion (vilken även installerades i Leopard 1 vid samma tidpunkt) och att ammunitionsladdningsluckorna i tornsidan svetsades fast. Även dessa mindre förändringar ledde till att den nya omgången kallades 2A3.
Leopard 2 A4 mini|Österrikisk Leopard 2A4 Ytterligare 370 fordon levererades mellan december 1985 och mars 1987. Dessa 2A4-modeller inkluderade mera omfattande förändringar, inklusive ett automatiserat brand- och explosionsbekämpningssystem, ett digitalt eldledningssystem som var kapabelt att handha alla nya ammunitionstyper samt en mycket förbättrad tornbepansring.
Trots att man ursprungligen beställde enbart fem omgångar beställdes ännu en omgång om 150 st stridsvagnar år 1987. Dessa inkluderade nya batterier och band samt ett förflyttat varningsljus, så att föraren bättre kunde observera det när han körde stridsvagnen med huvudet ute genom manskapsluckan. Ytterligare en omgång om 100 levererades mellan maj 1989 och april 1990 och dessa var identiska med den sjätte omgångens stridsvagnar. En mindre omgång om 75 vagnar levererades år 1992.
Leopard 2 A4 Marksman mini|Leopard 2 Marksman (Itpsv 90 Leopard 2). Leopard 2 Marksman är en finsk modernisering av sitt sina Marksman-luftvärnssystem, inhemsk beteckning Ilmatorjuntapanssarivaunu 90 (kort Itpsv 90, "luftvärnspansarvagn 90"), där luftvärnstornen flyttats från dess ursprungliga sovjetiska T-55AM-skrov (märkningsnummer: Ps 465) till nyare Leopard 2A4-skrov från utgående finska Leopard 2A4FIN (Ps 273); nytt märkningsnummer: Ps 473, där 4:an anger luftvärnspansar. De moderniserade systemen togs i tjänst av finska armén 2016. Uppgraderingen ger dels bättre rörlighet på både väg och i terräng, ökat skydd för besättningen i skrovet samt bättre stabilitet vid skjutning som resultat av det större leopardchassit.
Leopard 2 A4 PL miniatyr|Leopard 2 PL under en övning, 2020. Leopard 2 PL är en polsk modernisering av Leopard 2A4, den är konstruerad av Rheinmetall i samarbete med Polish Armaments Group. De huvudsakliga uppgraderingarna är en modernisering av vagnchefens och skyttens sikten, ett förstärkt ballistiskt skydd på tornets front (se bild), ett nytt elektriskt stabiliseringssystem samt nya brandsläckningssystem. De första 2PL-vagnarna levererades till den polska armén i maj 2020.
Leopard 2 A4 V Leopard 2A4V kallas ukrainska vagnar som utrustats med reaktivt pansar av typen Kontakt-1 samt med gummiskärmar likt de som är monterade på T-80U. V:et står för vzryvnoj (, "explosiv"), betecknande reaktivt pansar enligt sovjetrysk nomenklatur. Varianten togs fram runt 2023 i och med doneringen av Leopard 2A4-vagnar till Ukraina som stöd mot den pågående ryska invasionen. I september 2023 började en video cirkulera på sociala medier som visar ca 30 ukrainska Leopard 2A4 som blivit uppgraderade med Kontakt-1 och gummiskärmar, bekräftade tidigare rykten om att Leopard 2A4:or donerade från Kanada blivit utrustade med dito. Vagnarna var i videon benämnda Leopard 2A4V.
Leopard 2 Improved miniatyr|Leopard 2 Improved-försöksvagn under utprovning i Sverige cirka 1993. Mot slutet av 1980-talet byggdes prototyper för en moderniserad version under arbetsnamnet Leopard 2 Improved (Leo 2 Imp). Den största synliga skillnaden är det kilformade extra ballistiska skyddet på tornfronten.
Leopard 2 A5 Seriemodell av Leopard 2 Improved byggd på det medeltunga pansaralternativet där erfarenheterna från de tyska truppförsöken tagits tillvara.
Leopard 2 A5 S (strv 122)
Leopard 2S (även Leopard 2A5 SE med mera) är en svensk variant av Leopard 2 Improved byggd på det tyngre pansaralternativet som går i svensk tjänst under beteckningen stridsvagn 122 sedan 1995. Vagnen skiljer sig betydligt från Tyska Leopard 2 vad gället det ballistiska skyddet och elektronik med mera.
Leopard 2 A5 E (Leopardo 2 E) Leopard 2E () är en variant av Leopard 2A5 som utvecklats av de bägge EU-länderna Spanien och Tyskland i enlighet med ett avtal som undertecknades år 1995 mellan försvarsministerierna. Den 23 december 1998 godkände det spanska parlamentet kontraktet, vilket innebar att det spanska rustningsföretaget Santa Bárbara Blindados blev huvudleverantör. Leopardo 2E kommer att tillverkas helt i Spanien med tyskt stöd. SBB som är en avdelning av Santa Barbara i Sevilla är ansvarig för montering, integrering och test av vagnarna.
Leopard 2 A6 mini|Nederländsk Leopard 2A6. Leopard 2A6 utrustades med ny Rh-120 L55 slätborrad kanon.
Leopard 2 A6 M Leopard 2A6M är en 2A6 med extra minskydd (). Stridsvagnen har felaktigt kallats Leopard 2A7 i vissa källor. Sjutton stycken stridsvagnar uppgraderades till denna standard i de tyska förbanden. Samma minskydd infördes även på 10 svenska stridsvagnar, betecknade stridsvagn 122B efter uppgraderingen.
Leopard 2 A6 PSO Leopard 2 PSO är en variant av Leopard 2 utvecklad för strid i bebyggelse, där PSO står för Peace Support Operations (fredsfrämjande operationer). Varianten är utrustad med mer effektivt skydd över hela vagnen, en andra vapenstation, bättre spaningsförmåga, schaktblad, ett kortare eldrör för att enklare kunna manövrera i bebyggelse dock på bekostnad av verkansavståndet, icke-dödliga vapen, bättre situationsuppfattning genom kameror, en strålkastare samt allmänt förbättrad rörlighet och uthållighet i en urban miljö. Detta uppgraderingspaket kan jämföras med Tank Urban Survival Kit som monterats på amerikanska M1A2 Abrams.
Lösningarna utprövades av Bundeswehr under namnet Leopard 2 UrbOp ().
Leopard 2 A7 mini|Leopard 2A7