miniatyr|? miniatyr|Signaturerna från kyrkomötet i Winchester. De stora Xene är signaturerna till kung Vilhelm och drottning Matilda, den ene under deras är ärkebiskop Lanfrancs, och därefter biskoparna under hans igen. miniatyr|höger|200px|Fantasibild av Matilda av Flandern. miniatyr|? miniatyr|250px|Matilda av Flandern. miniatyr|250px|Matildas grav i Abbaye aux Dames, Caen.

Matilda av Flandern, född cirka 1031, död 2 november 1083, var drottning av England och hertiginna av Normandie som var gift med Vilhelm Erövraren. Hon fungerade som Vilhelms regent i Normandie medan han regerade i England sex gånger: under åren 1066-1067, 1067–1068, 1069, 1069–1072, 1074 och 1075–1076.Tracy Joanne Borman: Queen of the Conqueror: The Life of Matilda, Wife of William I, Bantam Books, 2012

Matilda hade stort politiskt inflytande, inte bara som regent i Normandie under Vilhelms frånvaro, där hon med Vilhelms stöd förvaltade hertigdömet med fulla befogenheter och bevarade dess stabilitet, utan också som hans rådgivare i hans närvaro. I England fick hon ett gott eftermäle, då hon rådde Vilhelm att regera med diplomati snarare än tvång och avstå från tvångsmedel och våld och därför upplevdes som ett mildrande inflytande, och också gjorde ett stort avtryck med sin aktiva drottningroll, eftersom rollen och titeln drottning då ännu var ett kontroversiellt och relativt nytt fenomen i England.

En skillnad inträdde då hon stödde sin son Robert Curthoses uppror mot Vilhelm 1077–1080, vilket resulterade i att Vilhelm förlorade sitt förtroende för henne. Hennes död ansågs ha resulterat i Vilhelms mer tyranniska styre under hans sista år.

Biografi

Tidigt liv

Mathilda var dotter till greve Balduin V av Flandern, och Adelheid av Frankrike, som var dotter till Robert II av Frankrike. Hon tillbringade sin uppväxt i Brügge, som hennes far hade gjort till Flanderns huvudort. Hon uppfostrades främst av sin mor, som tros ha utgjort en förebild för henne ifråga om politiskt aktiva kvinnor. Adelheid deltog i politiken vid sin makes sida, vilket illustreras av att hälften av alla officiella dokument som utfärdades under hennes makes regeringstid också signerades av henne, ofta med tillägget "Syster till Frankrikes konung", och var särskilt inflytelserik i kyrkliga reformfrågor.

Hennes mor, som var högt bildad för kvinnor under sin samtid, förmodas ha sett till att även Matilda fick undervisning av St Peters munkar i Gent. Även om Matilda troligen inte kunde skriva, vilket få personer ur adeln kunde eftersom det sågs som en uppgift för professionella skrivare ur prästeståndet, kunde hon troligen både tala och läsa den tidens internationella språk latin flytande, och hon fick också en hög bildning i kristendom. Hon ska enligt samtida beskrivningar motsvarat samtidens ideal för en adelskvinna genom att bete sig värdigt men ändå blygsamt, och graciöst men ändå dygdigt. Det uppges också att Matilda av sin kungliga mor hade uppfostrats till att känna en större stolthet över sin börd än vad hennes ställning som dotter till greven av Flandern egentligen motiverade, och att denna stolthet var en stor del av hennes karaktär; men hon beskrivs också som rättvis, modig och viljestark.

Giftermål Matildas släktskap med det franska kungahuset gjorde henne eftertraktad på en politiska äktenskapsmarknaden. Dessutom hade hennes far, genom sina insatser för handeln, vid denna tidpunkt omvandlat Flandern till ett blomstrande handelscentrum.

Krönikan Chronicle of Tewkesbury hävdar att Matilda under sin uppväxt var förälskad i den engelska ambassadören i Flandern, en redan gift saxare vid namn Brihtric, som var så blek att han nästan var en albino, och som kallades "Snow" (Snö); hon ska ha föreslagit honom äktenskap på sitt eget initiativ, men han hade avvisat henne. Många år senare, då hennes make blivit kung av England, ska hon ha använt sitt inflytande till att konfiskera Brihtrics landområden, utan några som helst formella anklagelser, än mindre en rättegång, varefter hon kastade honom i fängelse där han dog under mystiska omständigheter, kanske till följd av förgiftning. Hela historien upplevdes som besvärande av Matildas far, då det inte ansågs vara legitimt för en kvinna att själv föreslå äktenskap.

År 1048 föreslogs ett äktenskap mellan Matilda och Vilhelm av Normandie. Vilhelm levde i celibat och hade varken en maka eller en älskarinna, vilket gjorde att han utsattes för misstankar om att vara homosexuell. Dessutom behövde han gifta sig för att få en arvinge. På grund av sin egen omstridda börd, då han utpekades som utomäktenskaplig, behövde han av politiska skäl stärka sin status, något som gjorde Matildas höga börd värdefull. Flandern och Normandie var sedan lång tid inblandad i rivalitet och konflikter, och en allians mellan dem sågs som gynnsam mot gemensamma yttre fiender av både Vilhelm och Matildas far.

Det finns en berömd legend om Vilhelms frieri till Matilda. Hon meddelade Vilhelm av Normandies representant, som kommit för att fråga om hennes hand, att hon var av alldeles för hög börd för att överväga att gifta sig med en oäkting. Då detta upprepades inför Vilhelm red han från Normandie till Brugge, där han fann henne på väg till kyrkan. Han ska ha dragit Matilda ur sadeln i flätorna ned på marken innan han kastade henne på vägen framför hennes förbluffade tjänare och sedan ridit iväg. En annan version hävdar att han misshandlade henne i hennes hem mitt framför ögonen på hennes far, som drog sitt svärd för att försvara henne men stoppades av Mathilda, som lovade att gifta sig med Vilhelm. Huruvida denna berättelse är sann eller inte är okänt, och det var möjligen en skröna, då den inte tycks kunna spåras längre tillbaka än till 1200-talet.

Påven motsatte sig äktenskapet på grund av deras släktskap. Vilken släktskap detta syftar på är oklart. Vid denna tid kunde även den minsta släktskap genom både blodsband och äktenskap som ett hinder för giftermål av kyrkan. Det har föreslagits att orsaken var hennes mors tidigare äktenskap med Vilhelms farbror Rickard III av Normandie, men om modern faktiskt var gift med Rickard III borde det äktenskapet inte ha hunnit fullbordas på grund av brudens ålder och alltså inte räknas som fullständigt.

Giftermålet ägde rum i Normandie vid okänd tidpunkt. Det ägde rum tidigast 1049, vilket är den tidigaste datum som ibland föreslås, och 1053, då Matilda är tydligt bekräftad som hertiginna av Normandie i ett dokument. Det troligaste datumet har utpekats som 1050 eller 1051. Bröllopet firades stort i Normandie i närvaro av brudens föräldrar och avslutades med en rundtur genom hertigdömet, som vid denna tid inte hade haft någon hertiginna på nästan trettio år.

Äktenskapet godkändes slutligen av påven år 1059, i utbyte mot att paret grundade ett kloster som botgöring. Vilhelm grundade munkklostret St.-Étienne och Matilda nunneklostret La Trinité, utöver en rad andra kloster och hospital.

Normandie och England

Matilda fick tio barn, och Vilhelm anses ha varit henne trogen. Han är den enda av Normandies hertigar som inte hade några kända utomäktenskapliga partners eller barn. De hade en omtalat lycklig relation åtminstone fram till att deras äldsta son Robert revolterade mot fadern och hon tog hans parti gentemot Vilhelm. Matilda beskrivs som en engagerad förälder och fick stöd av både sin svärmor och av sin egen mor, som ofta tycks ha besökt henne i Normandie. Hon hade ensamt ansvar för barnens fostran fram till deras könsmognad och ska ha sett till att de fick en för sin tid hög bildning, och både söner och döttrar fick lära sig religion, retorik och logik, tala och läsa latin, religiösa psalmer och sekulära dikter.

Att Matilda födde en son relativt snabbt efter äktenskapet och därefter regelbundet barn säkrade hennes ställning, och hon blev en framgång i Normandie. Som hertiginna stod hon värd för hertigdömets representation när sändebud skulle mottas, och medan Vilhelm främst intresserade sig för jakt och militärlivet, ska Matilda ha fört en kulturell polityr till hovet i Normandie. Samtidigt beskrivs hon som vidskeplig, och ska ha haft vanan att konsultera folkmagiker inför viktiga beslut.

Enligt samtida ideal förväntades en hustru stötta sin man i hans ambitioner genom att bidra med goda råd och medla mellan honom och hans fiender, en diplomatisk uppgift som betraktades som typiskt kvinnlig under en epok när manliga dygder snarare handlade om strid än diplomati. Matilda ska ha uppfyllt detta ideal om den lojalt stödjande hustrun, och Vilhelm lät henne därför omgående delta i det politiska arbetet som rådgivare och medlare. Från 1053 och framåt visas hennes signatur i ett ökande antal officiella dekret och dokument om olika åtgärder som bär hennes signatur snarare än Vilhelms och som hon alltså utfärdade som hans ställföreträdare och med hans godkännande; dekreten gällde allting från donationer till kloster till att avgöra domslut i olika rättstvister. Detta politiska inflytande sågs av samtiden som legitimt men var ingen given sak, och med ett enda undantag (Gunnor av Normandie) hade det tidigare inte förekommit bland Normandies hertiginnor. 1063 bevittnade hon också det dekret där hennes äldste son Robert formellt utnämndes till arvtagare.

Matilda visade sitt stöd för Vilhelm i hans ambitioner att erövra Englands tron. Då han och hans riddare gjorde sig redo att dra i krig mot England, bad han ceremoniellt Matilda och hennes hovdamer att be för dem. I juni 1066 arrangerades stora festligheter till vilka Normandies alla adliga och kyrkliga potentater inbjöds för att visa sitt stöd för invasionen av England, i kombination med den formella invigningen av Matildas kloster La Trinité, till vilket hon och Vilhelm gav sin dotter Cecilia som nunna. Då Vilhelm förberedde sig för att invadera England, utrustade hon ett praktfullt skepp, Mora ('Herrgården'), för sina egna pengar och gav honom som en överraskning då han var redo att ge sig av, varpå han blev så imponerad att han genast gjorde det till sitt flaggskepp och lovade henne Kent, Englands rikaste grevskap, till förläning.

Första regentskapet Vilhelm utnämnde Matilda att regera hertigdömet Normandie som ställföreträdande regent i hans frånvaro. Att hustrun skulle vara makens regent i hans frånvaro förekom men var ingen given sak, särskilt inte i om det fanns en son och arvinge som inte längre var ett barn, som i detta fall, då deras äldste son Robert var fjorton och enligt samtidens sed kunde betraktas som en vuxen man och själv hade kunnat utnämnas till regent. Vilhelm gjorde dock bara Robert till Matilda nominella medregent och gav i stället all auktoritet till henne som hans ställföreträdare, vilket tydligt visade hans förtroende för henne personligen. Vilhelm hade en dålig relation till Robert, som tog illa upp över att inte ha blivit regent samtidigt som han inte lät det påverka sin relation till modern, vars favoritbarn han var. När kungen av Frankrike uttryckte oro över vad som kunde hända Normandie i hans frånvaro, lugnade Vilhelm honom med sin övertygelse om att hertigdömet var tryggt i hennes händer. Han tillkallade den normandiska adeln och lät dem svära sin trohet till Robert som hans arvtagare och Matilda som hans regent och utnämnde Roger de Beaumont, Roger de Montgomery, och Hugh d’Avranches till hennes rådgivare, och gav henne rätten att stifta lagar, skipa rättvisa och tillverka mynt. Hennes regenttid har fått ett gott omdöme, då hon genom att ständigt färdas från plats till plats för att upprätthålla sin auktoritet lyckades bibehålla stabiliteten i hertigdömet, något som imponerade på samtiden eftersom normanderna var ökända för att ständigt göra uppror och ägna sig åt stridigheter.