miniatyr|Huldrych Zwingli. Huldrych Zwingli, även Ulrich Zwingli, född 1 januari 1484 i Wildhaus i kantonen Sankt Gallen, död 11 oktober 1531 i Kappel am Albis i kantonen Zürich, var en schweizisk präst, reformator och en av den reformerta kristenhetens föregångare på 1500-talet.
Uppväxt, utbildning och första tiden som präst miniatyr|Zwinglis födelsehus i Wildhaus.
Zwinglis far var en inflytelserik man och framgångsrik jordbrukare och familjen hade det därför gott ställt. Potter sid 6 Eftersom Ulrich ansågs vara mycket begåvad behövde han inte hjälpa till i faderns jordbruk Potter sid 7 utan skickades i stället till Weesen in Obhur för att få utbildning hos sin farbror Bartholomäus Zwingli, som var domprost där. Han fortsatte sina studier vid latinskolan i Basel 1494 och Bern. TRE sid 793 I Bern kom han i kontakt med dominikanerorden, där man uppskattade hans musikaliska talang, men han blev ingen munk. 1502 till 1506 studerade han vid universitetet i Basel. Här fick han en humanistisk bildning och lärde sig bland annat grekiska så att han skulle kunna tillgodogöra sig de stora latinska och grekiska klassikerna. Potter sid 20 1506 erhöll han en magisterexamen. Under sex månader studerade han därefter teologi och i september 1506 prästvigdes han. Samma år valdes han till präst i Glarus, endast 22 år gammal och med bara några månaders teologiska studier.
miniatyr|Minnessten i Wildhaus
Glarus var bara en liten lantlig by men centralort för den omkringliggande trakten. Han fick således ett stort ansvar. Zwingli var sedan barn bekant med vad som ålåg en präst i hans ställning och tycks dessutom ha haft äldre medhjälpare. Potter sid 23 Tjänsten gav honom god kontakt med befolkningen, praktisk erfarenhet av det kyrkliga arbetet och en ekonomisk trygghet och han tog sig an uppgiften med stor energi. Potter sid 24 Jämsides med sina pastorala uppgifter bedrev han omfattande studier i latinska klassiska verk som Cicero, Vergilius och Lactantius samt kyrkofäderna, bland andra Augustinus. Han skaffade sig egna exemplar och gjorde marginalanteckningar. Potter sid 29 Han var en av de första att skaffa Erasmus av Rotterdams arbete Novum Instrumentum, som utkom 1516. Potter sid 39 Det blev ett omfattande bibliotek och hans lärdom var välkänd. Potter sid 43, Gäbler sid 40ff
Under Zwinglis tid i Glarus utbröt strider i norra Italien, ett område som var viktigt för befolkningen i Schweiz som en plats för handel men som bland annat Frankrike hade maktanspråk på. Potter sid 31 Frankrike, men också kyrkostaten med påven, hade intresse av detta område. Potter sid 34 Båda sidor rekryterade soldater från Schweiz. Zwingli, som blivit en auktoritet för glarusborna och som var politiskt intresserad, manade folket att delta på påvens sida. Potter sid 34f Zwingli var själv med på slagfältet. För Glarus befolkning ledde striderna till ett förödande nederlag. Efter kriget tog franskvänliga krafter ledningen i Glarus och Zwingli, som kämpat emot detta, såg sig tvungen att lämna sin tjänst där 1516. Potter sid 28ff Under åren 1516–1518 tjänstgjorde han som själasörjare och predikant på den lilla orten Einsiedeln. Det var en lindrig tjänst och gav honom stora möjligheter till studier och nu lärde han sig grunderna även i hebreiska, från en av tidens stora humanister Johann Reuchlin, från dennes Rudimenta Hebraica, som han studerade. Potter sid 43 Under tiden i Einsiedeln gjorde han sig känd bland de pilgrimer som kom dit. Man uppskattade hans stora bildning. TRE sid 794
Zwingli framstod under den här tiden som en sann företrädare för renässanshumanismen. Även hans rika brevväxling med andra likatänkande och ledande politiker var i linje med humanismens ideal. I politiskt hänseende verkade han i en patriotisk anda och såg framför sig en ”schweizisk humanism”.
Tiden i Zürich
År 1519 tillträdde han tjänsten som leutpriester och senare även som Chorherrenstift vid Grossmünster i Zürich, båda tjänsterna med stora möjligheter till påverkan genom predikan. Zürich var en stad som hade en central plats i det schweiziska edsförbundet. Potter sid 60 Titeln leutpriester betyder "folkpräst", men var snarast - med ett modernt ord - "predikant" med avlöning till en början direkt från Rom med uppgift att utföra alla de vanliga uppgifterna för en präst jämsides med predikouppgiften. Potter sid 40 n Som Chorherrenstift hade han även tillsyn över de andra prästernas predikan i sitt område.
Det var under tiden i Zürich som Zwingli utvecklades till reformator. Viktiga faktorer i denna utveckling var tillfrisknandet efter en pestsjukdom (med mycket hög dödlighet). Hur viktigt detta tillfrisknande var har han själv beskrivit i en dikt. En annan viktig faktor var inflytandet från Erasmus av Rotterdam, vilkens skrifter, bland andra Enchiridion han flitigt studerade. Ytterligare faktorer var hans sedan 1516 direktkunskap med de bibliska texterna på grundspråken, och inflytandet från Luthers skrifter, som började spridas vid denna tid. Zwinglis reformatoriska insikter var inte i lika hög grad som för Luther resultatet en existentiell kris utan de var insikter han fick vid studier. TRE sid 794, Potter sid 62 miniatyr|Das Grossmünster i Zürich (1576).
Redan från början visade han sin självständighet genom att predika över Nya testamentets böcker kapitel för kapitel i stället för över de anvisade avsnitten (perikoperna) ur bibeln. Sitt stora intresse för bibeln på grundspråken där man kunde höra bibeltexterna direkt i den form de var inspirerade av den Helige Ande, Potter sid 43, 64, 104 m fl var grunden för hans predikningar. Genom boktryckarkonsten hade nya möjligheter öppnats att möta Bibelns budskap på grundspråken och detta ville han förmedla. Hans predikningar var livfulla, med bilder ur vardagslivet och med en stark moralisk prägel. Predikningarna präglades främst av Bergspredikan, helt i Erasmus av Rotterdams anda. Det finns bara andrahandsuppgifter om Zwinglis predikningar, eftersom han inte skrev ned dem. Av det som Leo Jud, senare en av Zwingligs lärjungar och trognaste medarbetare, berättat, var predikningarna då, liksom senare, riktade mot kyrkliga bruk, som Zwingli inte ansåg vara bibliska, som påvemakten, avlatshandeln och kyrkans sätt att berika sig. Potter sid 67f
Hans predikningar togs emot med nyfikenhet och gillande, men också med misstänksamhet av de mer konservativa. Motståndet hade ett centrum i Luzern och de intilliggande Uri, Schwyz, Unterwalden och Zug. Dessa orter kom senare att bilda en allians inom Schweiziska edsförbundet till stöd för den traditionella katolska kyrkans lära. Potter sid 67
Genombrottet En viktig milstolpe i hans reformatoriska utveckling var en demonstration 1522 mot förbudet att äta kött under fastan. Vid en sammankomst som Zwingli deltog i, åt deltagarna, dock inte Zwingli själv, kött på skärtorsdagen med hänvisning till en kristen människas frihet från människoord och för rätten att själv utforma sin tro. TRE sid 795f Denna ståndpunkt försvarade han i skriften ''Von Erkiesen und Freiheit der Speisen. Potter sid 75 Zwingli var till en början angelägen att inte drabbas av samma bannlysning som Luther och var därför angelägen att markera avstånd till denne . TRE sid 794f, Potter sid 82f 1519 var dock Luthers reformidéer vitt spridda och Zwingli kan inte ha undgått att påverkas av honom, dock utan att direkt vara en "luther-lärjunge". TRE sid 795
Ett symboliskt steg mot reformationen i Zürich var att Zwingli, sedan han förgäves sökt om tillåtelse att få gifta sig, bröt mot celibattvånget för präster - först i hemlighet 1522 - och 1524 öppet. I skriften Eine freunliche Bitte, 1523, som i patriotisk anda var riktad till de omgivande orterna för att förklara vad en reformatorisk predikan var, tog han steget att hänvisa till Luther och därmed bröt han med Erasmus av Rotterdam, från vilken han successivt fjärmade sig.
I mitten av 1522 ingrep den politiska ledningen i Zürich, rådsförsamlingen, sedan oro utbrutit under tiggarmunkars predikan om jungfru Maria och helgonen. Zwingli som inte ansåg att sådant var bibliskt fick rådet att uttala sig för att predikan skulle vara i enlighet med Zwinglis reformatoriska idéer. Rådets ingripande var ett första steg mot den syn på förhållandet mellan kyrkan och staten som sedan skulle bli särskilt utmärkande för Zürich.Gäbler sid 55
Inför rådsförsamlingen i Zürich ville Zwingli försvara sin reformatoriska syn i en disputation med biskopen i Konstanz. I två disputationer 1523 framförde han sina tankar, men biskopen skickade enbart observatörer med hänvisning till att rådsförsamlingen inte hade kompetens att avgöra teologiska frågor. Beslutet blev att det var tillåtet att predika som Zwingli gjorde.Potter, sid 98 Till den första disputationen författade Zwingli en skrift kallad 67 Schlussreden. I den andra av de båda disputationerna, som handlade om kyrkornas utsmyckning och om nattvarden, beslöts att de bruk som inte hade stöd i bibeln skulle avskaffas och läsandet av mässan skulle upphöra. Rådets syfte var inte att med makt införa en ny lära utan att försöka undvika en ohejdad vandalisering av kyrkorna och att åstadkomma lugn och ordning. Disputationerna ledde inte till omedelbara åtgärder. Församlingarna kunde själva besluta om borttagandet av bilder om det kunde ske i lugna former. En kommitté tillsattes för att följa upp beslutet. Potter sid 133 I praktiken togs inte mycket bort. Prästerna fortsatte tills vidare att läsa mässan som vanligt.
Åren 1523–1525 var Zwingligs personliga inflytande som starkast. Det var då han tillsammans med Leo Jud samlade prästerna i Zürich för att undervisa i reformatorisk predikan och då författade han skriften Der Hirt, 1525 och den ur teologisk synpunkt viktigaste sammanfattningen av sina tankar i skriften Commentarius de vera et falsa religione, 1525. En effekt av hans predikningar var att folk började ifrågasätta förhållanden på de ekonomiska området, som seden att ge tionde till kyrkan. Här kan man se hur Zwingli resonerade om bibelordet: I Gamla testamentet var det en skyldighet att ge tionde 4 Mos 28 I Nya testamentet hade detta ersatts av en frivillig sed i den första kristna församlingen. Zwinglis argumentation går ut på att syftet med tionde var vällovligt. Det var för att förkunnelsen skulle kunna fortsätta och för att kunna hjälpa behövande. Nu hade kyrkan med hjälp av tiondet kunnat berika sig själv och därmed i girighet överskridit syftet. Det var inte en kommunism som Nya Testamentet förordade Potter sid 163 utan den frivillighet som rådde i den första församlingen uppfyllde syftet med tiondet i den situation som då rådde. Nu var syftet inskrivet i lagen och skulle följas och den enskilde kunde inte ta lagen i egna händer. Zwingli kunde dock tänka sig att man ändrade så att tiondet i småsaker togs bort liksom att tiondet till klostren upphörde, eftersom klostren var obehövliga enligt Zwingli. Potter sid 163f
Problem uppstår En allvarlig kris inträdde då radikala krafter som inte tyckte att reformer infördes tillräckligt snabbt började att på eget bevåg ta bort bilder i kyrkor och slå sönder glasmålningar, med hänvisning till att sådant stred mot bildförbudet i De tio budorden. Med Zwinglis hjälp lyckades rådet göra så att bildborttagandet skedde under ordnade former.Potter sid 141
De radikala krafterna tog även sikte på vad de hört i Zwinglis predikningar om den första kristna församlingen att bibelns människors tro var överordnad kyrkans senare påbud. Bland de radikala krafterna var Ludwig Härtzer (cirka 1500–1529), Felix Manz (cirka 1500–1527), Balthasar Hubmaier (1480–1528), Conrad Grebel (1497–1526). Några av dessa radikala personer var tidigare Zwinglis anhängare. Deras slutsats var att det inte stod något om att man tillämpade barndop i den första kristna församlingen. Zwingli försökte övertyga dem om det felaktiga i deras slutsats. Det misslyckades.