Zacharias Topelius (eller Zachris Topelius), född 14 januari 1818 på Kuddnäs gård i Nykarleby landskommun, Storfurstendömet Finland i Kejsardömet Ryssland, död 12 mars 1898 på Björkudden i Sibbo, var en finlandssvensk författare, historiker, tidningsman och poet. Hans dopnamn var Zacharias, men han använde ofta initialen Z eller Zachris även i officiella sammanhang. Han blev också tilltalad med den förfinskade formen Sakari.
Biografi Zacharias Topelius tillhörde en gammal österbottnisk släkt Topelius och var son till provinsialläkaren och folksångsupptecknaren Zacharias Topelius d.ä. Hans mor var Nykarlebyhandelsmansdottern Catharina Sofia Calamnius. Topelius växte upp på Kuddnäs gård i Nykarleby, som familjen inhandlade 1814 genom hustruns fädernearv. Han gick i skola vid trivialskolan i Uleåborg 1829–1832. Hösten 1832 blev han privatelev hos Johan Ludvig Runeberg i Helsingfors och blev student våren 1833. I juni samma år skrev han in sig i Österbottniska avdelningen och i oktober inledde han studierna vid universitetet. Topelius blev fil. kand. 1840 och fil. dr 1847 i historia. Han var redaktör för Helsingfors Tidningar 1841–1860. Han blev extraordinarie professor i finsk historia vid Helsingfors universitet 1854 och utnämndes 1863 till ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia. Han var professor i allmän historia 1876–1878 och universitetets rektor 1875–1878. När han avgick med pension 1878 tilldelades han statsråds titelBonniers konversationslexikon, Stockholm 1922-1929, vol. 11, sp. 1210. (femte rangklassen; mellan överste och generalmajor i storfurstendömet Finlands rangordningSAOB: "Statsråd" 2016-05-19.).
Topelius blev av samtiden först känd som lyriker i romantikens anda (Ljungblommor I, 1845) men han torde av eftervärlden vara bäst ihågkommen som författare av historiska romaner, förnämligast Fältskärns berättelser, och författare av barnlitteratur. Hans Läsning för barn – sagor, pjäser och dikter – nådde stor spridning, bl. a. genom ett stort antal publiceringar i såväl finländska som nordiska barntidningar. Topelius hade ett långvarigt inflytande som läroboksförfattare genom att t.ex. Boken om vårt land (1875) utnyttjades i finländska skolor in på 1900-talet. Han skrev även åtskilliga psalmer och deltog från och med 1867 i arbetet på en ny finlandssvensk psalmbok. Han finns representerad i 1986 års psalmbok i Sverige med originaltexterna till sex verk (nr 2, 293, 306, 518, 582 och 645). Den kristna tron var av stor relevans för Topelius författarskap och återspeglar i flera av hans verk. Han hade även kommit i kontakt med den pietistiska väckelserörelsen i Österbotten på 1840-talet via sin syster, vilket också återspeglas i bl.a. hans psalmdiktning och i Fältskärns berättelser.
Topelius dog på Björkudden i Sibbo och blev begraven på Sandudds begravningsplats.
Bakgrund Några mil söder om Uleåborg utbreder sig ett stort och enformigt fält kring byn Limingo, i Norra Österbotten. Området var offer för flera av ryssarnas attacker innan borgarna i Kajana och Uleåborg uppfördes. I dessa trakter beboddes en gård av släkten Toppinen på 1600-talet.
Under trettioåriga kriget (1618–1648) lämnade en ung bonde, Jacob Toppinen, gården och for till Uleåborg, där en av stadens köpmän utnämnde honom till sin sekreterare. Efter några år startade bonden ett eget företag och blev köpman. Enligt tidens sed förstärkte han sin status som borgare med en latinisering av sitt namn till Toppelius.
Tidiga skeden
Från denna bonde, Jacob Toppelius, härstammar sedan släkten Toppelius. Släktens medlemmar var i närmare hundra år köpmän eller tullskrivare, då Jacobs sonson Mikael Mikelsson Toppelius (1676–1726) gifte sig med den döpta judinnan Maria Zebulon (169X–1765). Det var då som konstnärsanlagen började uppträda inom släkten.
Mikaels och Marias familj förstördes helt under den stora ofreden (1713–1721) då staden Uleåborg blev attackerad av ryssarna i slutet av år 1714. Släktens gamla hus förintades totalt, två av deras döttrar blev mördade, andra blev kidnappade och Maria lyckades fly med två av sina barn till Muhos ödemarker. Men ryssarna hittade också hit och kidnappade båda barnen framför näsan på Maria. Sonen Kristoffer fördes till Ryssland och fick bo hos en hög adelsman.
Kristoffer behandlades bra i det främmande landet. Adelsmannen märkte snabbt pojkens talang för att spela piano, och Kristoffer uppträdde till och med för tsaren. Kristoffer gick också i skolan, och fyra år efter hans kidnappning planerade han med sina skolkamrater en flykt hemåt. Han var då 15 år, och tillsammans med sina vänner lyckades han fly tillbaka till Finland. Då han kom till Borgå tog han sig på ett skepp och seglade till Stockholm.
I Stockholm möttes Kristoffer av en sagolik syn. I hamnen såg han en kvinna som tvättade byk. Då han kom närmare kastade sig kvinnan över Kristoffer och kramade honom. Det var hans mor Maria som också lyckats fly till Stockholm. Modern och sonen bodde i Stockholm och flyttade sedan tillbaka då kriget hade tagit slut.
Senare skeden
Efter freden blev Kristoffer tullskrivare precis som hans förfäder hade varit. Han fick en son som hette Mikael Toppelius (1734–1821), som beslutade sig för att bli konstnär. Han flyttade till Sverige för att studera hos konstnären Johan Pasch, men flyttade sedan tillbaka till Uleåborg, då han förälskat sig i Magdalena Ocklawitz. Paret gifte sig och Mikael målade i 60 år bibliska bilder i över 40 av Finlands kyrkor, främst i norra delen av landet. Han fick med Magdalena elva barn varav nio överlevde till vuxen ålder. Mikael fick fyra söner, Johan, Carl, Zacharias och Gustaf. Dessa gossar var nära vänner med bröderna Franzén, och då de yngre bröderna gick till Åbo Akademi, hjälpte de äldre bröderna och på så sätt fick dessa en bättre utbildning än den som var normal på den tiden. Av Mikaels söner blev Johan präst i Ilmola, Carl tullskrivare, Zacharias och Gustaf läkare.
Zacharias Toppelius (1781–1831) blev först student vid Kungliga Akademien i Åbo år 1797 och fortsatte sedan sina studier vid Uppsala universitet. Under det finska kriget arbetade han som fältskär, och tillsammans med sin far, som även var vaccinatör, reste han till Vuokkiniemi utanför Finlands gräns till Vita havet. Där bekantade han sig med de gamla finska runorna, och samlade dem till en bok, som han senare utgav under titeln Suomen kansan vanhoja runoja. Denna skrift blev senare föregångaren för Elias Lönnrots forskning.
Zacharias Topelius flyttade år 1811 till Nykarleby. Han var den enda i släkten som börjat skriva släktnamnet med ett p. Ett år senare, 1812, blev han provinsläkare och gifte sig med Katarina Sofia Calamnius (1791–1868).
Barndomen År 1814 köpte makarna Topelius Kuddnäs gård och hemman på auktion i Nykarleby. Fyra år senare föddes på onsdagen den 14 januari 1818 klockan 15.00 Zacharias Topelius d.y. Hans två äldre bröder Johan och Gustaf avled redan som spädbarn, och två år senare fick Topelius en syster, Johanna Sofia (1820–1913). Till Topelius gudfar valdes hans mors kusins man Reinhold Backman.
Tidig barndom Den lille Topelius råkade redan tidigt ut för olika strapatser. På nyårsdagen 1820 var det fest hemma på Kuddnäs. Då märkte ingen att Topelius under kvällen tömt ett par halvfulla vinglas, och följden blev en livsfarlig hjärtinfarkt. Händelsen satte inga som helst spår i Zacharias, men senare kom alla hans barn att ha allvarliga hjärtinfarkter mellan två och fyra års ålder.
Zacharias’ barndom var som hos de flestas på den tiden. Han utövade friluftsliv året om, på vintern rullade han runt i snön och på sommaren sprang han barfota. Hans far, som var mycket intresserad av naturvetenskaperna, gjorde tillsammans med Zacharias och hans kamrater olika ”experiment”. Elektricitetens, magnetismens, optikens och astronomins fenomen blev bekanta för kamraterna. Topelius kamrater var vid denna tid bland andra Alexander Lithén och Svante Svahn. Barnen klättrade i träd, lekte vid kvarnen och smedjan, ritade kartor över trakterna vid Kuddnäs och skärgården, metade vid ån och gjorde långa seglatser med Topelius morbror Josef. Inomhus läste Topelius läxor med sin informator fr.o.m. 1825, som först var hans kusin Frans Mikael Toppelius och senare J.F. Blanck. Från denna tid finns även Topelius’ första saga, dikt och målning bevarad.
Eftersom Topelius' farfar var konstnär och hans far hade ett intresse för folkdikt, var det bara en tidsfråga innan Topelius konstnärliga talanger skulle komma fram. Fadern hade som sitt valspråk: Ingen dag utan en rad; en ordentlig karl lever med pennan i handen, och sonen lärde sig snabbt att tillämpa den. Nästan varje dag skrev Topelius små anteckningar i almanackan. De kunde vara i stil med 24.5 läste jag hela katekesen, 7.7 fick jag 5 abborrar eller 28.5 hade jag hela dagen lov. Topelius blev också fostrad till en stark fromhet inom kristendomen, som höll hela livet ut. Den fick senare inflytanden då systern blev anhängare av pietismen kring år 1847.Topelius kristna övertygelse kom att prägla hela hans litterära produktion och utgjorde det fundament som vid sidan av fosterlandskärleken var den grund som hans liv vilade på.
Trivialskola i Uleåborg
År 1829 började Topelius vid 11 års ålder i trivialskolan i Uleåborg (idag ), där han bodde hos sin farbror Gustaf. Föräldrarna önskade att Topelius under sin skolgång förutom kunskap och livserfarenhet skulle få möjlighet att lära sig finska (Topelius hade växt upp i en helt svenskspråkig miljö). Undervisningen var på svenska, men de flesta eleverna talade finska sinsemellan. Topelius berättar senare, att han lärde sig snabbt att tala vardagsversionen av språket, men då han inte kom i kontakt med finsk litteratur och då det finska skriftspråket radikalt ändrades kring 1830, blev hans kunskap bristfällig.
I den legendariska trivialskolan hade bl.a. J. L. Runeberg, J. V. Snellman och M. A. Castrén fått sin utbildning. Topelius klarade av skolan på tre år.http://www.topelius.fi/index.php?docid=14 Zacharias Topelius Skrifter, Från Kuddnäs till Uleåborg Skolans rektor Appelgren var en av Z.Topelius d.ä. elever och därför fick Topelius ett gott bemötande i skolan. Lektionerna behandlade mest antikens språk latin och grekiska vid sidan av lite historia och matematik.
I Uleåborg, som då var Finlands tredje största stad, ägde Topelius fastrar Grete och Lisett ett litet lånebibliotek på ca 1000 böcker. Där bekantade Topelius sig bland annat med Walter Scotts Ivanhoe, Vergilius Aeneiden, Homeros Iliaden och Odysséen, samt rövarromaner och riddarhistorier. Rövarbossen Rinaldo Rinaldini var också en av favoriterna. Under skolloven besökte Topelius flitigt Kuddnäs.
Den 23 januari 1831 dog Zacharias d.ä. i lunginflammation, och ansvaret av den yngre Zacharias uppfostran överlämnades åt Gustaf. Han beslöt att det var bäst för Topelius att fortsätta studierna i Helsingfors hos Runeberg.
Studier i Helsingfors På hösten 1832 reste Topelius tillsammans med en äldre kamrat till Helsingfors för att avlägga studentexamen. Det var den mest spännande resa som Topelius dittills hade upplevt, och hans fantasi laddad med rövarhistorier började verka på fullt. Efter att även ha hört ett meddelande om att ett par livstidsfångar hade rymt, hade hans fantasier inga gränser. Han tog med två gamla karolinska ryttarpistoler från början av 1700-talet. Den ena laddade han med hagel och den andra med salt. Men ledsamt nog fullbordades resan utan ett enda spännande äventyr. De följande åren av studier var viktiga faktorer som sedan påverkade Topelius' levnadsbana.
Hos Runeberg
År 1832 Helsingfors bosatte sig Topelius hos Johan Ludvig Runeberg (sedermera nationalskalden) i Kronohagen tillsammans med sju andra studerande. Fritiden ägnade han åt teater, pianospel, fäktning och dansskola. Han vistades också mycket hos sin moster Augusta Rosenkampff i huvudstaden.