miniatyr|Freuds divan. Patienten låg på divanen och Freud satt bakom patientens huvud. Psykoanalys (av grekiska ψυχή, psyché - själ och ἀνάλυσις, análysis - upplösning) är en psykologisk idé- och terapitradition, som växt fram ur den österrikiske läkaren Sigmund Freuds (1856–1939) psykologiska filosofi och psykoterapeutiska praktik. Psykoanalysen är 1) en idétradition, 2) en terapitradition, 3) en forskningstradition, och 4) en metod att studera makrofenomen såsom kultur och historia.
Psykoanalysen har utvecklats successivt, dels av Freud själv, dels av hans lärjungar, och rymmer idag en stor diversitet.
Enligt Freuds psykoanalys upplever människan inre konflikter mellan drifter (från detet) och moraliska förväntningar (från överjaget) och har att med sin vilja och förmåga (i jaget) parera dessa. Driftsimpulser trängs på grund av moraliska krav bort (till det omedvetna), förskjuts och återkommer (via det förmedvetna till det medvetna) i förklädd form, till exempel som psykiska symptom. Genom att använda psykoanalysens tolkningsprinciper kan impulsen följas baklänges och man kan komma till insikt om den ursprungliga orsaken.
Driftspsykologer efter Freud fortsätter att betona driftens betydelse. Klein och Kernberg beskriver hur barn kan hantera ett överskott av aggressionsdrift eller negativa erfarenheter av sin mor. Genom klyvning kan gott och ont hållas isär, och det goda så skyddas. Detta leder dock till svårigheter som vuxen: Borderline-personer kastas mellan gott och ont och har svårt att se nyanser. Terapin hjälper patienten att förena gott och ont. Bion lyfter fram vikten av att modern i sitt psyke kan ta in och rymma barnets upplevelser, tänka kring dem och ge tillbaka på ett kärleksfullt och tryggt sätt. Mahler studerar barnets individuation och separation och betonar vikten av att mamman både är tillgänglig och accepterar barnets frigörelse. Annars kan barnet bli kvar i kampen mellan närhet och distans - borderline.
Jagpsykologer tonar ner drifterna och betonar utveckling av färdigheter och anpassning.
Objektrelationsteoretiker tonar också ner drifterna och betonar relationer. Winnicott lyfter fram vikten av en intonad mor. Hon behöver dock inte vara perfekt, utan det räcker att hon är tillräckligt bra. Mellanområdet är ett mentalt område mellan barn och mor som hjälper barnet att reglera närhet och avstånd. Fairbairn beskriver hur ett barn med en avvisande mor ändå längtar efter henne, och senare i livet på samma sätt kan uppleva sig både avvisad och känna längtan efter personer trots att de är avvisande.
Självpsykologen Kohut tonar också ner driften och sätter självkänslan i centrum. Han beskriver vikten av att bli uppskattad, kunna se upp till andra, och känna likhet och samhörighet.
Lacan gör en strukturalistisk tolkning av psykoanalysen.
Psykodynamisk psykoterapi utgår från samma idétradition, men har reducerat psykoanalysens tre till fem sessioner per vecka, eller ursprungligen så gott som dagligen, till en eller två sessioner per vecka.
Psykoanalysens teori och psykoterapi har utvärderats utifrån vetenskapliga kriterier med blandade resultat.
Idéhistoriskt så fanns mycket av Freuds tankestoff före honom, men han sammanställer och utvecklar det till en unik teori. Exempelvis menade Platon och Paulus att människan har olika delar med motstridiga viljor, Schopenhauer talade om människan som omedveten slav under bevarande- och sexualdrifter, Herbart talade om omedvetna idéer som slås samman och så kan nå över medvetandetröskeln, och Janet talade om psykiska energier.
Exempel på traditioner som uppstått ur psykoanalysen är anknytningsteorin och den kognitiva terapin.
Indelning Olika indelningar har gjorts av de psykoanalytiska teorierna och praktikerna. Den vanligaste härrör från Fred Pine som delar in dem i fyra psykologier: Driftsteori (med fokus på driftslivet), Jagpsykologi (med fokus på anpassning till samhället), Objektrelationsteori (med fokus på relationer) och Självpsykologi (med fokus på självkänsla). Denna indelning följs nedan.
Det finns även andra indelningar. Ana Belchior Melícias gör följande indelning:The Schools of Psychoanalysis, Belchior Melícias, A Freudianska skolan: Sigmund Freud Jagpsykologiska, Anna Freudianska, eller klassicistiska skolan: Anna Freud, Heinz Hartmann Kleinianska, eller objektrelationsskolan: Melanie Klein Post-kleinianska eller Bioniska skolan: Wilfred Bion Mellangruppen, den oberoende, eller den Winnicottianska gruppen: Donald Winnicott Självpsykologiska skolan: Heinz Kohut Franska, strukturalistiska eller Lacanianska skolan: Jaques Lacan
Psykoanalysen grundades i Wien. När Sigmund och Anna Freud flydde undan nazismen 1938 bosatte de sig i London. Då fanns Melanie Klein redan där sedan 1926. Meningsmotsättningar uppstod mellan Anna Freud och Melanie Klein och den psykoanalytiska gruppen kom att delas i två som stödde respektive teoretiker. Även en tredje grupp uppstod - mellangruppen eller den oberoende. Detta ger en historisk förklaring till ovanstående beteckningar.
Det finns även olika meningar om vilka teoretiker som skall räknas till olika skolor. Detta gäller särskilt för objektrelationsteorin. Ana Belchior Melícias kallar till exempel Melanie Kleins skola för objektrelationsskolan, medan Salman Akhtar menar att det snarare är den oberoende gruppen med Donald Winnicott och Ronald Fairbairn som skall räknas som objektrelationsteoretiker. Det var Fairbairn som myntade begreppet objektrelationsteori. Klein, Margaret Mahler och Otto Kernberg har visserligen ett starkt fokus på objektrelationer, men har också behållit ett starkt fokus på driften och bör därför enligt Akhtar räknas till driftsteorin, medan Winnicott och Fairbain har lämnat mycket av Freuds driftsteori. s. 194. Nedan följs Akhtars indelning.
Freuds psykoanalys miniatyr|Sigmund Freud
Teori - Metapsykologi Sigmund Freud (1856–1939) kallar sin psykologiska filosofi för metapsykologi. Han refererar därvid till Aristoteles Metafysiken, som är en teoretisk reflektion över varats innersta väsen. Freud beskriver människans psyke utifrån tre synvinklar eller perspektiv - den topiska, den dynamiska och den ekonomiska.
Topiska synvinkeln - Första topiken (1896) / Topografiska synvinkeln Den topiska synvinkeln beskriver psyket utifrån rumsliga modeller. I den första topiken indelar Freud, med utgångspunkt i sin tids psykologi, psyket i instanser för perception, minne och medvetande. Han räknar med ett perceptionssystem, ett omedvetet system, ett eller flera förmedvetna system, och det medvetna. De omedvetna och förmedvetna systemen är minnessystem.
I dessa system finns föreställningar, som i perceptionssystemet har formen av bilder, i det omedvetna av ting, och i det medvetna av ord. Mellan föreställningarna finns associationsbanor, som i det omedvetna följer primärprocesser, det vill säga associationer utifrån ordlika likheter; och i det förmedvetna följer sekundärprocesser, som är mer logiska och verklighetsnära. I det omedvetna råder vidare lustprincipen, som eftersträvar snabbast möjliga tillfredsställelse; och i det förmedvetna realitetsprincipen, som eftersträvar mer realistisk och långsiktig tillfredsställelse. Det omedvetna systemet har alltså andra funktionssätt än det förmedvetna och det medvetna.
(Freud talade på tyska om den "topiska synvinkeln" ["topischer Gesichtspunkt"], vilket till engelska kom att översättas "topografisk" ["topographical point of view"]. Inom jagpsykologin kom den andra topiken [se nedan] att kallas för den strukturella synvinkeln, varvid den "topografiska synvinkeln" kom att syfta på den första topiken. s. 631-636, 764-765, 801-802)
Dynamiska synvinkeln Den dynamiska synvinkeln fokuserar på människans drifter och beskriver dem med bilder hämtade från läran om krafter (dynamis på grekiska) och ångteknik. Drifterna är som ångkraft, som antingen kan ta sig uttryck i muskelaktivitet som i ångmaskinen, eller i känslomässiga utbrott såsom i en ångvissla. Freud beskriver flera olika drifter, men är mest intresserad av den sexuella.
Första driftsdualismen (1910) Freud grupperar drifterna i två typer. I den första driftsdualismen ställer han sexualdrifterna mot jagdrifterna eller självbevarelsedrifterna. Freuds sexualdrifter är vidare än begreppet vanligen förstås, och inkluderar även oral drift (lusten att smaka, suga och äta), anal drift (lust förknippad med att defekera), uretral drift (lust förknippad med att urinera), exhibitionism (lusten att visa upp sig), voyeurism (lusten att betrakta) och nyfikenhet (lusten att veta). De senare kallas partialdrifter. Jagdrifterna är sådant som hunger, törst och aggression. De driver oss att äta och dricka. De behöver tillfredsställas inom en viss tid. Sexualdrifterna (i Freuds vida mening) är mer plastiska. De kan skjutas upp och tillfredsställas på många olika sätt, vilket öppnar för att många psykiska fenomen enligt Freud kan härledas tillbaka till dem.
Andra driftsdualismen (1920) I den andra driftsdualismen grupperar Freud om drifterna. Sexualdrifterna tillsammans med jagdrifter såsom hunger och törst ses nu tillsammans utgöra livsdrifterna eller Eros. Dessa står emot dödsdrifterna eller Thanatos. Den utåtriktade dödsdriften är aggressionsdriften, men det finns även en inåtriktad dödsdrift som syftar till individens slutliga upphörande.
Ekonomiska synvinkeln miniatyr|Om man får en driftsimpuls om att tänka på en penis, kan impulsen enligt Freud trängas bort och dess energi förskjutas och ladda en annan mindre förbjuden föreställning med en ytlig likhet, exempelvis tanken på en cigarr, som istället når medvetandet. Tanken på cigarren kan sedan i analysen härledas tillbaka till tanken på en penis.Freud var för övrigt en hängiven cigarrökare. Den ekonomiska synvinkeln hämtar sin metaforik från energi- och elektricitetslära. Drifterna har således energi, varmed de laddar föreställningar i de omedvetna och förmedvetna systemen och det är detta som gör att de stiger till medvetandet. De konkurrerar med varandra och den föreställning med starkast laddning når medvetandet. Med denna teori menar sig Freud kunna beskriva processerna perception, återkallande av minne, och dröm. Vid perception når ett sinnesintryck via sinnesorganen psykets preceptionssystem laddat med psykisk energi. På grund av energin stiger den föreställning sinnesintrycket givit upphov till, i konkurrens med andra föreställningar, mot medvetandet. Vid återkallande av ett minne laddas ett minnesspår i det omedvetna eller förmedvetna av psykisk energi och bildar en föreställning som i konkurrens med andra föreställningar stiger mot medvetandet. Vid dröm är medvetandet avstängt och de minnen som laddas med psykisk energi måste först backa ner i perceptionssystemet och där ta formen av bilder, innan de kan stiga upp och nå medvetandet (den andra bearbetningen).