Hans Otto Wilhelm Eugen Krebs, född 4 mars 1898 i Helmstedt, död 1 maj 1945 i Berlin, var en tysk general i infanteriet och generalstabsofficer. Han tjänstgjorde i den tyska armén från första världskriget till andra världskrigets slut och var under krigets sista veckor chef för generalstaben vid Oberkommando des Heeres (OKH), den tyska arméns högsta ledning. Krebs var huvudsakligen verksam i stabsbefattningar och kom under sin karriär att tjänstgöra både på öst- och västfronten.
Krebs tog värvning som frivillig 1914 och deltog under första världskriget i strider i både Ryssland och Frankrike. Efter kriget fortsatte han sin militära bana inom Reichswehr och utbildades till stabsofficer. Genom sin tjänst lärde han sig ryska och var under 1930-talet assisterande militärattaché i Moskva. Han återvände dit 1940 och kom fram till den tyska invasionen av Sovjetunionen 1941 i praktiken att tjänstgöra som militärattaché. Under andra världskriget blev han generalstabschef vid bland annat 9. armén, armégrupp Mitten och armégrupp B. I dessa befattningar medverkade han i planeringen av flera större militära operationer, däribland striderna på östfronten och Ardenneroffensiven 1944–1945. Han befordrades successivt från överste till general av infanteriet och tilldelades bland annat Riddarkorset av Järnkorset 1944 samt eklöven till utmärkelsen i februari 1945 för sina militära insatser.
I början av 1945 fördes Krebs till arméstaben i Berlin och övertog efter Heinz Guderians avsked dennes uppgifter. I slutet av mars utsågs han till generalstabschef och blev därmed den siste innehavaren av posten under Nazityskland. Under slaget om Berlin befann han sig i Führerbunkern och deltog i den militära ledningens sista överläggningar. Efter Adolf Hitlers självmord den 30 april fick Krebs i uppdrag att förhandla med den sovjetiska ledningen om ett eldupphör, men Sovjetunionen krävde villkorslös kapitulation och förhandlingarna avbröts. Krebs stannade därefter kvar i bunkern och begick självmord på kvällen den 1 maj 1945.
Biografi Uppväxt och familj Krebs var son till överläraren Otto Krebs och dennes maka Adele. Han var äldst i en syskonskara på tre barn. På fädernet härstammade släkten från guelfer. Fadern var lärare i tyska och i Krebs barndomshem lästes klassisk tysk litteratur. Efter tre år i folkskolan skrevs Krebs 1907 in vid Gymnasium Julianum i Helmstedt. Där var han klasskamrat med Adolf Heusinger. 1913 flyttade familjen till Goslar, där Krebs studerade vid Ratsgymnasium. Han ansågs så duglig att han fick hoppa över en klass. Den 29 april 1920 gifte sig Krebs med Ilse Wittkop, med vilken han fick två döttrar: Anne-Marie, född 1921, och Lieselotte, född 1925.
Första världskriget Den 3 september 1914 tog Krebs som frivillig värvning i Hannoverska Jägarbataljon No. 10, som var stationerad i Goslar. Under första världskriget kom han dock huvudsakligen att tillhöra 78. infanteriregementet och deltog i strider i Ryssland och Frankrike, däribland i slaget vid Somme 1916.Mitcham (2009), sid. 186 Vintern 1914–1915 deltog Krebs i en nittio dagars officersutbildning i Döberitz och avancerade till löjtnant i juni 1915.Zabecki (2014), sid. 715 Efter detta återgick han till 78. infanteriregementet, men sårades allvarligt den 2 juni. Återkommen i tjänst placerades Krebs som chef för ett maskingevärskompani och under krigets sista tretton månader tjänstgjorde han som adjutant vid ett infanteriregemente.
Mellankrigstiden Mellan 1919 och 1930 tillhörde Krebs Reichsheer och tjänstgjorde vid flera artilleri- och infanterikompanier, även som stabsofficer. 1920 upptogs han i 20. infanteriregementet i Reichswehr, blev sedan kompaniofficer vid I. bataljonen vid 17. infanteriregementet, förflyttades den 1 oktober 1923 till utbildningstroppen vid 8. preussiska ryttarregementet i Breslau, genomgick ledarutbildning vid 6. divisionen vid Reichswehr, förflyttades den 1 oktober 1924 till 11. kompaniet vid 17. infanteriregementet i Goslar och befordrades under sommaren 1925 till löjtnant (oberleutnant). Den 1 oktober 1926 förflyttades han till 15. kompaniet vid 17. infanteriregementet i Celle, tjänstgjorde våren 1928 vid 11. kompaniet vid 17. infanteriregementet, förflyttades i augusti 1928 till 13. kompaniet vid 17. infanteriregementet i Braunschweig och tjänstgjorde från den 1 oktober 1930 vid utbildningstroppen vid 3. preussiska ryttarregementet i Rathenow.
Krebs avslutade sin ledarskapsutbildning i Berlin och befordrades till hauptmann vid Reichswehrministerium. Genom sin tjänst vid utrikestrupperna (T3) skaffade sig Krebs goda kunskaper i ryska. Mellan sommaren 1933 och hösten 1934 var Krebs assisterande militärattaché i Moskva. Den 1 oktober 1934 blev Krebs kompanichef vid infanteriregementet Gumbinnen i Gusev, blev den 15 oktober operationschef vid 24. infanteridivisionen i Chemnitz, befordrades till major den 1 januari 1936 och förflyttades till OKH den 6 oktober 1937. Där blev han överkvartermästare vid 11. avdelningen, befordrades till överstelöjtnant den 1 februari 1939 och tjänstgjorde en kort tid vid Führerreserven. Åren 1937–1939 var han chef för OKH:s utbildningssektion.
Andra världskriget miniatyr|Hans Krebs (till vänster) och Ernst-August Köstring studerar en karta 1941. Den 15 december 1939 blev Krebs generalstabschef vid överkommandot vid VII. armékåren, med vilken han deltog i fälttågen västerut. Tjänsten vid armékåren avslutades den 13 januari 1942. Han befordrades till överste den 1 oktober 1940 och vid tiden för fälttåget mot Sovjetunionen placerades han åter i Führerreserven.
Militärattaché i Moskva I september 1939 skickades Krebs till Moskva för att delta i förhandlingarna med Kreml om delningen av Polen. Efter sin befordran till överste i oktober 1940 skickades Krebs till Moskva för att bistå den tyske militärattachén Ernst-August Köstring, men på grund av Köstrings sjukdom kom Krebs i praktiken att agera militärattaché fram till tyskarnas invasion av Sovjetunionen i juni 1941. Krebs själv var troligen emot kriget med Sovjetunionen. Istället var han en stark förespråkare för ett tyskt-ryskt samarbete och han kände flera ledande militärer i Röda armén.Trevor-Roper (2010), sid. 30
Den 13 april 1941 befann sig Krebs på en järnvägsstation i Moskva samtidigt som Josef Stalin var där för att ta farväl av den japanske utrikesministern Matsuoka Yōsuke. Stalin fick syn på Krebs, dunkade honom i ryggen och sade: "Vi måste alltid förbli vänner, oavsett vad som händer" och syftade på deras respektive land. Krebs blev chockad över gesten och svarade: "Det är jag övertygad om att vi kommer att förbli". Denna episod blev välkänd inom Wehrmacht och gav Krebs ett visst anseende.
Krebs var emot ett krig med Sovjetunionen. På Wilhelm Keitels och Walther von Brauchitschs initiativ höll Krebs i maj 1941 en föredragning för Adolf Hitler, vari han propagerade mot en invasion, med hänvisning till att Tyskland annars skulle tvingas strida på två fronter. Föredraget gjorde dock inget intryck på Hitler.
Operationerna 1942–1945 miniatyr|Bild från planeringen av Ardenneroffensiven i december 1944. Från vänster: Walter Model, Hans Krebs och Gerd von Rundstedt. Den 14 januari 1942 blev Krebs generalstabschef vid 9. armén och befordrades till generalmajor den 1 februari 1942. Den 1 mars 1943 utsågs han till generalstabschef för armégrupp Mitten och befordrades till generallöjtnant den 1 april 1943. För sina insatser vid planeringen av fälttågen österut belönades Krebs den 26 mars 1944 med Riddarkorset av Järnkorset. Under slaget vid Stalingrad närvarade Krebs vid fronten och stred i slaget vid Rzjev.Tully (2013), sid. 294 Den 1 augusti 1944 blev han general av infanteriet och utsågs till generalstabschef vid armégrupp B, ledd av Walter Model, den 5 september 1944.
I egenskap av Models generalstabschef kom Krebs att delta i planeringen och utförandet av Ardenneroffensiven mot södra Belgien på hösten 1944. Tillsammans med Gerd von Rundstedts generalstabschef Siegfried Westphal kallades Krebs den 28 oktober 1944 till Hitlers högkvarter Wolfsschanze för att informeras om operationen.Bergström (2014), sid. 38 Krebs och Westphal var optimistiska inför operationen och stödde den av Hitler utarbetade planen, trots att von Rundstedt, som var formellt högst ansvarig för offensiven, sade sig vara skeptisk till "skrivbordsprodukten".Bergström (2014), sid. 416
Den 16 februari 1945 inleddes under Walther Wencks ledning en offensiv i östra Pommern för att motverka den sovjetiska framryckningen mot Berlin. Till förfogande fanns över 1 200 pansarvagnar, men under pansarslaget vid Stargard led tyskarna stora förluster och Wenck själv sårades så allvarligt att han sattes ur tjänst. Krebs övertog kommandot för offensiven, men bara efter två dagar tvingades tyskarna retirera och sovjeterna erövrade hela pommerska kusten.Beevor (2002), sid. 123-124
Vid arméstaben I februari 1945 kallade Hitler Krebs till Berlin för att tillsammans med Heinz Guderian leda arméstaben. När Guderian sedan avskedades övertog Krebs dennes uppgifter och stationerades vid OKH:s högkvarter Maybach I och II i Zossen. I mars och april blev högkvarteret i Zossen allt mer utsatt av de allierades bombningar, som bland annat slog ut telefonnäten och hindrade högkvarteret från att hålla kontakten med staberna.Beevor (2002), sid. 264 Den 15 mars sårades Krebs lindrigt vid de amerikanska bombräderna över Zossen. Den 1 april utnämndes Krebs till generalstabschef. Niclas Sennerteg beskriver Krebs vid denna post som svag och osjälvständig och som en "megafon för sin husbondes röst".Sennerteg (2007), sid. 75
På morgonen den 21 april väcktes Krebs i högkvarteret i Zossen av sin adjutant, som rapporterade att fyrtio ryska pansarvagnar av typ T-34 var på väg från Baruth mot Zossen. Krebs ringde till rikskansliet och bad om att få flytta högkvarteret, men Hitler vägrade gå med på detta. Vid 11-tiden kunde ljudet från pansarvagnarnas kanoner höras vid högkvarteret och ryssarna beräknades komma fram inom en halvtimme. Samtidigt rapporterade chefen för Zossens försvarsenhet, löjtnant Kränkel, att hans förband hade lidit stora förluster mot ryssarna och inte kunde förhindra deras framfart mot högkvarteret. Krebs höll en konferens med sina officerare som var beredda att gå i krigsfångenskap. Inte långt senare rapporterades att pansarvagnarna fått slut på bränsle och gjort halt norr om Baruth. Klockan 13.00 ringde Wilhelm Burgdorf från rikskansliet och meddelade att OKH nu fick flytta högkvarteret till Luftwaffe-basen vid Eiche. Därefter utrymdes bunkerkomplexen i Zossen, som föll i ryska händer senare samma eftermiddag.Beevor (2002), sid. 307
Slaget om Berlin Führerbunkern Under slutskedet av slaget om Berlin förflyttades Krebs till Führerbunkern. Liksom de flesta andra officerare i bunkern hade Krebs inte särskilt många uppgifter att utföra, annat än att närvara vid konferenserna. På en av våningarna inrättade Krebs, Martin Bormann och Wilhelm Burgdorf tillsammans med flera andra ett dryckesgille och Krebs adjutant Bernd Freytag von Loringhoven beskrev det som att de tre drack sig igenom de svåra dagarna.Freyag von Loringhoven (2008), sid. 158