Sunderland Association Football Club, ofta benämnd enbart Sunderland () är en professionell fotbollsklubb från staden med samma namn i Tyne and Wear, England. Sunderland spelar i Premier League, den högsta divisionen i engelsk fotboll, från och med säsongen 2025/26. Hemmamatcherna har spelats på Stadium of Light sedan 1997.
Klubben grundades 1879 av skotten James Allan, ursprungligen som en förening för lärare, innan medlemskapet öppnades för allmänheten. Från slutet av 1800-talet till mitten av 1930-talet etablerade sig Sunderland bland Englands mest framgångsrika klubbar. Laget vann sex ligatitlar (1891/92, 1892/93, 1894/95, 1901/02, 1912/13, 1935/36) samt två FA-cuptitlar (1936/37, 1972/73). Sunderland har deltagit i europeiskt cupspel två gånger, först i Cupvinnarcupen säsongen 1973/74 och därefter i Europa League-säsongen 2026/2027. Sedan Premier League bildades 1992 har klubben växlat mellan högstaligan och lägre divisioner.
Sunderland har historiskt haft en stor supporterbas med starka band till arbetarklassen i nordöstra England och regionens industriella historia. Klubben har en långvarig rivalitet med Newcastle United. Matcherna mellan klubbarna går under namnet Tyne–Wear-derbyt och har spelats sedan 1898.
Historia Tidiga åren (1879–1908) miniatyr|vänster|stående|John Campbell, Sunderlands meste målskytt under säsongerna 1891/92, 1892/93 och 1894/95 samt en del av "Team of All Talents".
Klubben bildades i oktober 1879 under namnet Sunderland and District Teachers' Association Football Club av den skotske läraren James Allan. Den formella bildningen skedde den 25 september 1880. I oktober 1880 ändrade klubben namn till Sunderland Association Football Club (ibland förkortad SAFC) och öppnades för allmänheten. Tidigare hade medlemskapet endast omfattat lärare. Den första dokumenterade matchen spelades den 13 november 1880 mot Ferryhill. Sunderland förlorade med 0–1.Sunderland: The Complete Record, s. 10. Nio år senare, 1889, tillträdde Tom Watson som klubbens första tränare.
Inför säsongen 1890/91 gick Sunderland med i The Football League. I slutet av 1800-talet kallades laget "Team of All Talents" av ligans grundare William McGregor, efter att ha vunnit mot Aston Villa med 7–2.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 21 De vann sin första ligatitel 1892Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 29–30 och försvarade titeln året därpå med hjälp av anfallaren John Campbell, som blev meste målskytt. Säsongen 1893/94 slutade Sunderland tvåa bakom Aston Villa, men vann året därefter. Campbell blev ligans meste målskytt för tredje gången. Under perioden 1886–1898 spelade Sunderland sina hemmamatcher på Newcastle Road.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 44 1898 flyttade klubben till Roker Park, som var deras hemmaarena i nästan ett sekel.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 45–46
Watson lämnade Sunderland vid slutet av säsongen 1895/96 för att träna Liverpool. Han ersattes av Robert Campbell (styvbror till John Campbell),Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 39 där de sportsliga framgångarna uteblev under hans tre säsonger i klubben.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 45 Skotten Alex Mackie tog över som tränare 1899.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 55–56 Han förde Sunderland till en andraplats säsongen 1900/01, innan laget vann ligan säsongen därpå, vilket var klubbens fjärde titel. Kort därefter följde seger i Sheriff of London Charity Shield.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 59–60
I december 1902 kom Arthur Bridgett till Sunderland. Han var lagkapten för klubben i tio år och spelade elva landskamper för Englands landslag. Bridgett är Sunderlands näst mest landslagsmeriterade spelare efter David Watson.
Ytterligare ligatitlar och en FA-cuptitel (1908–1945) miniatyr|Raich Carter med FA-cupbucklan efter Sunderlands seger i FA-cupfinalen 1937.
Den 5 december 1908 vann Sunderland sin största ligaseger någonsin, 9–1 mot lokalrivalen Newcastle United.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 73–76 Under Bob Kyles ledning tog klubben ligatiteln 1913,Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 85–86 men förlorade samtidigt sin första FA-cupfinal med 1–0 mot Aston Villa.
Två säsonger senare avbröts ligaspelet på grund av första världskriget. Efter att ligan återupptagits var Sunderland nära att vinna ytterligare en ligatitel säsongen 1922/23, då klubben slutade på en andra plats bakom Liverpool.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 107–108 Även följande säsong var laget med i toppstriden och slutade på tredje plats.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 111–112 Under säsongen 1927/28 klarade sig Sunderland kvar i förstadivisionen med en poängs marginal, trots att anfallaren Dave Halliday gjorde 35 mål. Säsongen efter gjorde Halliday 43 mål på 42 matcher, vilket är klubbrekord för flest mål under en enskild säsong.
Klubbens sjätte ligatitel kom säsongen 1935/36 under tränare Johnny Cochrane.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 139–140 Den säsongen gjorde laget totalt 109 mål, där anfallarna Raich Carter och Bobby Gurney stod för 31 mål vardera.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 139–142 Detta följdes av seger i Charity Shield mot FA-cupvinnarna Arsenal. Trots ligasegern präglades säsongen även av en tragedi. Sunderlands unge målvakt Jimmy Thorpe avled efter att ha blivit sparkad i huvudet och överkroppen vid en bakåtpassning i en match mot Chelsea. Han spelade hela matchen, men kollapsade därefter i hemmet och dog fyra dagar senare på sjukhus. Händelsen ledde till en regeländring som förbjöd spelare att sparka mot målvakter när de hade bollen i händerna.
1937 vann klubben FA-cupfinalen med 3–1 mot Preston North End på gamla Wembley Stadium, efter mål av Bobby Gurney, Raich Carter och Eddie Burbanks. Segern innebar klubbens första FA-cuptitel. Under andra världskriget hölls Football League War Cup, där Sunderland nådde finalen i turneringen 1942.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 154
"The Bank of England Club", ekonomiska problem och tre cupfinaler (1945–1995)
De första åren efter kriget gjorde Sunderland stora satsningar. I januari 1949 betalade klubben 18 000 pund för spelaren Ivor Broadis från Carlisle United, där han vid tiden även var tränare; beloppet motsvarar cirka 825 000 pund i 2026 års penningvärde. Andra dyra värvningar, såsom Len Shackleton och Trevor Ford, bidrog till att Sunderland, liksom flera andra engelska klubbar som satsade stora summor, fick smeknamnet "The Bank of England Club".Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 169–170 1950 slutade klubben trea i förstadivisionen, den högsta placeringen sedan ligatiteln 1936.
I slutet av 1950-talet försämrades Sunderlands resultat och klubben drogs in i en ekonomisk skandal 1957.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 63 Klubben befanns skyldig till att ha betalat spelare högre lön än den tillåtna maximilönen och bötfälldes med 5 000 pund. Dess ordförande och tre styrelseledamöter stängdes av.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 183–184 Följande år åkte Sunderland ur högsta divisionen för första gången på 68 år.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 187 1964 blev klubben uppflyttad igen som ligatvåa. I slutet av decenniet degraderades de återigen till andradivisionen efter att ha slutat på en tjugoförsta plats.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 217–218
1973 vann klubben sin andra FA-cuptitel, med Bob Stokoe som tränare, genom att besegra Leeds United som leddes av Don Revie med 1–0 i FA-cupfinalen. Mittfältaren Ian Porterfield gav Sunderland ledningen med ett volleymål i den 32:a minuten, och i andra halvlek höll målvakten Jimmy Montgomery laget kvar i matchen med en dubbelräddning. Sunderland blev därmed den andra klubben från andradivisionen att vinna FA-cupen, sedan West Bromwichs seger 1931. Matchresultatet har i efterhand beskrivits som en av de största skrällarna i FA-cupens historia. Segern gjorde att Sunderland kvalificerade sig för Cupvinnarcupen säsongen 1973/74. I cupen besegrade de Vasas, men förlorade sedan mot Sporting Lissabon i den andra omgången. Efter sex säsonger i andradivisionen blev Sunderland uppflyttade till förstadivisionen säsongen 1975/76, men flyttades ned säsongen därpå.
1985 spelade Sunderland sin första Ligacupfinal, men förlorade med 1–0 mot Norwich City. Under matchen rådde en vänskaplig stämning och mötena mellan lagen kallades därefter "The Friendship Trophy". 1987 drabbades klubben av en nedflyttning till tredjedivisionen.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 265–266 Under Bob Murray som ny ordförande och Denis Smith som tränare tog sig laget tillbaka till andradivisionen redan säsongen efter.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 269–270 1990 blev laget uppflyttade till högsta divisionen under ovanliga omständigheter; de förlorade playoff-finalen mot Swindon Town, men Swindons uppflyttning drogs tillbaka efter att klubben befunnits skyldig till ekonomiska oegentligheter, varpå Sunderland flyttades upp. Laget höll sig kvar i högsta divisionen i ett år innan de blev nedflyttade i den sista omgången följande säsong.
Sunderlands nästa final i en av de stora turneringarna kom 1992 när klubben återigen nådde FA-cupfinalen. Till skillnad från 1973 års final blev det denna gång förlust med 2–0 mot Liverpool.
Ny arena och upp- och nedflyttningar (1995–2006) miniatyr|Peter Reid, tränare i Sunderland 1995–2002, ledde laget till två sjundeplatser i Premier League under säsongerna 1999/00 och 2000/01.
1995 var Sunderland nära att åka ner till tredjedivisionen.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 291–292 Peter Reid anställdes som tränare och förbättrade snabbt klubbens resultat. Han förblev tränare i sju år och bidrog till en stabil period för laget. Efter uppflyttning från förstadivisionen säsongen 1995/96 inledde Sunderland sin första säsong i Premier League, men slutade näst sist och degraderades tillbaka till förstadivisionen. 1997 lämnade klubben hemmaarenan Roker Park för den nybyggda arenan Stadium of Light. Säsongen 1999/00 återvände Sunderland till Premier League som vinnare av förstadivisionen med ett dåvarande poängrekord på 105 poäng.Sunderland AFC: The Official History 1879–2000, s. 312 De nådde två raka sjundeplatser i tabellen, medan anfallaren Kevin Phillips gjorde 30 mål och vann Guldskon.
Säsongen 2002/03 blev Sunderland nedflyttade till förstadivisionen, efter att ha avslutat säsongen med 19 poäng, vilket då var ett bottenrekord. Under ledning av den tidigare förbundskaptenen för Irland, Mick McCarthy, vann klubben The Championship (tidigare förstadivisionen) säsongen 2004/05. Detta ledde till uppflyttning och Sunderland spelade en kort period i Premier League, men flyttades ned på nytt efter att ha slagit sitt eget bottenrekord med endast 15 poäng. McCarthy lämnade klubben mitt under säsongen och ersattes tillfälligt av den tidigare lagkaptenen Kevin Ball.
Ägarförändringar, ligauppgångar och en cupfinal (2006–2016) miniatyr|vänster|Niall Quinn, tidigare spelare i Sunderland och klubbens ordförande 2006–2011.
Efter Sunderlands nedflyttning från Premier League tog konsortiet Drumaville över klubben, lett av bland annat den tidigare spelaren Niall Quinn, som utsåg Roy Keane till ny tränare. Under Keane säkrade Sunderland uppflyttningsplatsen till Premier League efter att Derby County förlorat mot Crystal Palace med 2–0. Klubben vann dessutom The Championship och gick 17 matcher utan förlust. Två säsonger senare, efter starten av säsongen 2008/09, avgick Keane. I maj 2009 togs klubben över av den amerikanske affärsmannen Ellis Short och Steve Bruce blev tränare den 3 juni 2009.