Kai Christian Middelthon Holst (smeknamn "Kaka"), född 24 februari 1913 i Lillehammer i Norge, död 27 juni 1945 i Stockholm i Sverige var en norsk sjöman och pälsfarmare. Under andra världskriget deltog han i motståndsrörelsen mot den tyska ockupationen av Norge. När mycket av ledarskapet för Milorg (en norsk militär motståndsorganisation) avslöjades av den tyska ockupationsmakten hösten 1942 fick han en central roll i organisationen. Han deltog sedan i återuppbyggnaden av Centralledningen (SL) i Milorg tillsammans med Jens Christian Hauge (1915–2006).
Holst flydde från det tyskockuperade Norge sommaren 1943 på grund av hotet från den tyska säkerhetspolisen Gestapo. Han var flykting i det neutrala Sverige och stödde motståndsrörelsen därifrån, tills den tyska ockupationen av Norge upphörde med befrielsen i maj 1945.
Holst är känd för sina bidrag till den norska motståndsrörelsen på hemmafronten och för omständigheterna kring hans död i Stockholm. Han hittades skjuten i huvudet i ett hyreshus. Fallet fick så stor uppmärksamhet i pressen att tre framstående före detta medlemmar av Milorg-ledningen utfärdade ett uttalande i norska tidningar i juli 1945.
Svenska och norska myndigheter angav dödsorsaken som självmord. Holsts familj, många av hans vänner och kollegor i motståndsrörelsen tror dock att han mördades, inklusive Jens Christian Hauge och Gunnar Sønsteby. Under efterkrigstiden har fallet rapporterats med oregelbundna mellanrum i tidningar, böcker, radio och tv i Norge och Sverige.
Bakgrund Kai Holst föddes den 24 februari 1913 och var från Lillehammer. Han var son till grosshandlaren Christian Holst (1872–1919)Pryser 2022, s. 88 och Inga Holst, född Rasmussen (1880–1956), båda ursprungligen från Stavanger. Efter folkskolan gick Holst på mellanskolan och en yrkesskola i Lillehammer. Ett par år efter konfirmationen gick han till sjöss. Åren 1930–1933 seglade han med Sydamerikalinjens MS Brageland, sedan för rederiet Ditlev-Simonsen med MS Daghill. Han gick sedan iland och började arbeta på en rävfarm i Mesnali öster om Lillehammer. Holst drabbades av tuberkulos (en vanlig sjukdom på den tiden, som krävde tusentals liv i Norge årligen), och strax före andra världskriget genomgick han en större operation relaterad till bilateral lungtuberkulos.Pryser 1994, s. 88
Från december 1944 var han gift med Margarete Corneliussen (1914–1990), dotter till biträdande chef för Tiedemanns Tobaksfabrik och medlem av Norges Industriforbunds styrelse, Ragnar Corneliussen (1887–1938) och Monna Morgenstierne Roll (1891–1976). Hans frus syster Else Corneliussen (1916–1951) gifte sig i London 1944 med kapten, senare generalmajor Ole Otto Paus (1910–2003), som då var chef för arméavdelningen i gruppen för offensiv underrättelseverksamhet inom den norska militära underrättelsetjänsten i den norska exilregeringen i Storbritannien. Vid sin återkomst till Norge 1945 ansågs Paus vara arméns ledare inom militär underrättelseverksamhet, och var bland tre kandidater att bli chef för underrättelsetjänsten i den mycket omtalade utnämningen av Vilhelm Evang 1947–1948. Kai Holst träffade aldrig Paus, men efter Holsts död var Paus aktiv i att försöka klargöra omständigheterna kring dödsfallet, med hänvisning till sin bakgrund som underrättelseofficer.Tore Pryser, Okkupasjonshistoriske sideblikk : en artikkelsamling, Høgskolen i Lillehammer, 2000, s. 134 Else och Ole Otto Paus var föräldrar till folksångaren Ole Paus (1947–2023), som också blev involverad i Holsts fall.Pryser 2010, s. 172-173
Motståndsarbete miniatyr|Tyska soldater marscherar nerför Karl Johans gate den 9 april 1940, de flesta norrmän resignerade sig på "de nya herrarna", medan vissa, inklusive Kai Holst, aktivt gjorde motstånd. Under den tyska ockupationen av Norge (1940–1945) anslöt sig Kai Holst, trots sin försvagade hälsa, tidigt till den illegala motståndsrörelsen. Enligt hans änka Margarete Holst skedde detta redan hösten 1940.Elgemyr 2015, s. 22–23 År 1941 rekryterades han av sin svåger, karriärofficerslöjtnanten Lars Trygve Heyerdahl-Larsen (1912–1944),Pryser 2010, s. 160 till den norska militära motståndsorganisationen Milorg. Där fick han snart viktiga uppgifter,Pryser 1994, s. 89-92 och blev känd som kanske den mest handlingskraftiga mannen i Centralledarsekretariatet (SL).«I november 1941 var Milorg blitt anerkjent av London-regjeringen som en egen avdeling av det norske forsvaret, direkte underlagt Hærens (senere Forsvarets) Overkommando. I 1942‒43 ble organisasjonen ordnet i mindre geografiske enheter – i alt 22 distrikter inndelt i avsnitt, områder, grupper og lag. De rapporterte til Sentralledelsen (SL) i Oslo, som anført av den unge juristen Jens Chr. Hauge hadde overtatt den daglige ledelsen av Milorg.», fra artikkelen «Milorg», på nettstedet norgeshistorie)Njølstad 2008, s. 114 Holst var en ivrig "illegalist", medveten om risken för exponering. Han bar alltid med sig pistol och giftpiller så att han kunde ta sitt liv och inte avslöja organisationen om han blev ertappad.
Från 1942 arbetade Holst som kurir för motståndsrörelsen. Han hade nära kontakt med välkända motståndskämpar som Ole Borge (1916–1995), känd som "Store O",«Den nye strukturen ble vedtatt på et møte i januar 1943. Man ble enige om å opprette en i-side og en o-side. Men mens man før hadde hatt to i-er som delte organisasjonsarbeidet i Sør-Norge mellom seg, ble det nå bestemt at det skulle være én generalinspektør – en Stor I – for alle distriktene, og at han under seg skulle ha et antall distriktsinspektører, i-ene. På o-siden skjedde det også utvidelser, og arbeidet ble ledet av organisasjonssjefen, Stor O.», Semb-Johansson 1995, s. 43 och Jens Christian Hauge, känd som "Store I".Haavardsholm 1995, s. 52 Enligt historikern professor Tore Pryser var Holst central för Hauges introduktion till motståndsarbete: "På många sätt var det faktiskt Holst som tränade den oerfarne Hauge."Pryser 2010, s. 161 Tillsammans med Ole Borge etablerade han Edderkoppen, Milorgs hemliga exporttjänst, med lägenheter där motståndskämpar gick under täckmantel innan de "exporterades" (hjälptes fly) till Sverige.Münter Rolfsen 1995, s. 122Ringen Johannessen/Moland 2024 s. 112
När kemisten Jomar Brun (1904–1993), en nyckelfigur i produktionen av norskt tungt vatten, och hans fru var tvungna att fly till Sverige 1942, var det Holst som, genom Milorgs sambandsofficer Salve Staubo (1900–1989), organiserade en hemlig lägenhet åt paret i Oslo. Det var också Holst som, genom Staubo, rekryterade Milorgs legendariske vapenchef Bror With.Njølstad 2008, s. 128
miniatyr|Løvenskioldsgate 17, där två norska medlöpare likviderades av Milorg 1943 Även om han aldrig innehade en formell ledarposition i Milorg, spelade Holst en viktig roll i organisationens praktiska arbete. Under operationen den 22 juli 1942 för att befria två arresterade motståndskämpar, Jens Ropstad och Rolf Karlson, var Holst, enligt Gunnar Sønsteby (1918–2012), involverad som samtalspartner med sitt stora kontaktnät. Holst rekommenderade den kommunistiska motståndskämpen Asbjørn Sunde (1909–1985) för operationen, som blev framgångsrik.Ringen Johannessen/Moland 2024 s. 142 Holst spelade en särskilt viktig roll för Milorg hösten 1942,«Etter denne voldsomme tappingen av den sentrale ledelsen i SL eksisterte det kun ett forbindelsesledd mellom Rådet og samtlige organer innen O, nemlig Kai Holst. Det var heller ingen tverrgående forbindelser, slik at svært mye var avhengig av ham.», Moland 1991, s. 23 då flera av ledarna arresterades eller tvingades fly till Sverige. Holst deltog i mötet vid årsskiftet 1942–1943, då Milorg omorganiserades med Jens Christian Hauge som generalinspektör.Kjeldstadli 1959, s. 168
Kai Holst fick ansvaret att vara SL:s sambandsofficer för de fyra norska agenterna från Special Operations Executive (SOE) som deltog i den så kallade Bittern-expeditionen hösten 1942. Operationen var avsedd att ge Milorg utbildning och stöd för likvidering (mord, även kallat överlagt mord) av farliga individer, såsom informatörer för tyskarna. Operationen skapade dock ont blod mellan Milorg och SOE, på grund av bristande brittisk förståelse för norska förhållanden. Dålig disciplin bland två av de fyra agenterna som skickades från Storbritannien gav också ett negativt intryck, särskilt den långvarige brottslingen Johannes S. Andersen, känd som Gulosten.Njølstad 2008, s. 118
I sex månader (första halvan av 1943) arbetade Kai Holst för, och delade lägenhet med, Jens Christian Hauge på Munkedamsveien 75 i Ruseløkka i Oslo.«Munken, som lå på hjørnet av Munkedamsveien og Parkveien lå i faresonen. I Munken hadde vi på den tiden store arkiver i hemmelige rom, under kjøkkenbenken og inne i veggene under vinduene. (Kaka og jeg hadde bodd der en tid sammen og Rudolf hadde overtatt stedet som bolig, men det var fremdeles litt av et hovedarkiv der.)», Hauge 1995, s. 123«Kaka og jeg bodde en tid sammen i Munken og hadde det både godt og hyggelig.», Hauge 1995, s. 129Njølstad 2008, s. 115, 134, 166–168 Holsts flickvän och senare fru, Margarete Corneliussen, tog hand om de två männen och var själv djupt engagerad i motståndsarbetet.Njølstad 2008, s. 165, 168 I sin rapport om sitt arbete under kriget gav Jens Christian Hauge ett mycket gott omdöme om "Kaka", som Kai Holst kallades, och lyfte särskilt fram honom bland sina medarbetare.«SLs folk var alle gode å samarbeide med og alle var meget hjelpsomme. Jeg må særskilt nevne Kaka som var en storartet illegalist, alltid villig til å hjelpe, full av oppfinnsomhet og godt humør.», Hauge 1995, s. 27
Trots sin dåliga hälsa arbetade Holst hårt och tog på sig ett antal farliga uppdrag. Bland annat hade han möten med personer som möjligen arbetade för den tyska säkerhetstjänsten.«Endelig kom Kaka og Syver bort i en agent som utga seg for å komme med meldinger fra Grini [fångläger för norska motståndskämpar]. De hadde såvidt jeg husker et møte med ham på Majorstua for å få peiling på hvordan han så ut. Det var høyt spill.», Hauge 1995, s. 172 Tillsammans med Hauge och bröderna Hansson (Arthur Mørch Hansson och Michael S. Hansson) drev Holst på för likvideringen av farliga norska och tyska agenter och organiserade team för detta ändamål.Njølstad 2008, s. 554Martinsen 2010, s. 70«Under Kakas ledelse ble det så satt opp et par nye eksekusjonslag med tilhørende skyggere; det var for det meste kvinner. Bittern-folkene trente opp de to aksjonslag; det var hensikten at de selv skulle lede de første aksjonene. Det ble gjort en serie forsøk på å skaffe av veie bademester Hagen og hvis jeg ikke tar feil, Torgersen. Alle forsøkene mislyktes imidlertid. Agenten som forsøkte å felle Kaka ble imidlertid ombrakt i 1943 etter at en hadde oppsporet hans bopel i Løvenskioldsgt.», Hauge 1995, s. 173«Hauge var seg smertelig bevisst at han bar et særlig ansvar i disse sakene, formelt og reelt. Sammen med Hansson-brødrene og Kai Holst hadde han drevet igjennom det linjeskiftet i Milorgs ledelse som åpnet for planlagte likvidasjoner.», Njølstad 2008, s. 554
Innan likvidationen vid Løvenskiolds gate 17 år 1943, där de norska löparkollegorna Finn Roald Andersen och Charles Anderson likviderades, var det Kai Holst som utförde betydande delar av förberedelsearbetet. Han kopierade ritningar av gården, skaffade vapen och kontaktade Asbjørn Sunde, som tog på sig uppgiften att likvidera den.Ringen Johannessen/Moland 2024 s. 191–194
Förutom att vara en kontaktperson mellan Milorgs ledning och distriktsorganisationerna var Holst kontaktperson för grupper oberoende av Milorg. Bland dessa fanns SOE-agenten Gunnar Sønsteby,Sønsteby 1960, s. 100 underrättelseorganisationen XU,«Litt senere fikk vi imidlertid ny og bedre kontakt med Fredrik og XU gjennom Kaka.», Sønsteby 1960, s. 166 Asbjørn Bryhns aktionsgrupp 2A, och den kommunistiska Osvaldgruppen (även känd som Sunde-gruppen efter dess ledare Asbjørn Sunde).