Isaac Hirsche Grünewald, född 2 september 1889 i Stockholm, död 22 maj 1946 vid en flygolycka nära Oslo, var en svensk målare, grafiker, formgivare och konstpedagog.
Han var näst äldste son till antikhandlare Bärnhard Grünewald och Sofia Loew, född i Kejsardömet Ryssland. Isaac Grünewald var gift med Sigrid Hjertén 1911–1937 och Märta Grundell 1937–1946. Han är far till Torsten Rydberg, Iván Grünewald och Björn Grünewald. Grünewald studerade på Konstnärsförbundets skola 1905–1908 och Matisses akademi i Paris 1908–1911. 1926 blev Grünewald ledamot av Konstakademin. Han utnämndes 1932 till professor vid Konstakademien, och han var därefter verksam som konstprofessor vid akademien i tio års tid, från 1932 till 1942Isaac Hirsche Grünewald. då han öppnade Grünewalds målarskola.
Biografi Studier i Stockholm och Paris miniatyr|Självporträtt 1912. miniatyr|Foto taget av 1918. miniatyr|Självporträtt 1937. Utbildad på Katarina läroverk och Södra Latin i Stockholm. Grünewald studerade på Konstnärsförbundets skola i Stockholm åren 1905–1908 för Karl Nordström som lärare. Förutom Karl Nordström var några av de andra lärarna där Anders Zorn och Nils Kreuger och en av de drivande krafterna bakom skolan var Richard Bergh, som ledde Konstnärsförbundets skola. Några av hans studiekamrater vid skolan där var Leander Engström, Edward Hald, Einar Jolin, Einar Nerman och Arthur Percy.
Åren 1908–1911 studerade Isaac Grünewald vid Académie Matisse i Paris. Initiativet till bildandet av Académie Matisse i Paris togs 1908 av den svenske konstnären och författaren Carl Palme, och där fick bland andra 40 svenska elever sin utbildning under Henri Matisses ledning. Förutom Isaac Grünewald ingick i elevskaran även Sigrid Hjertén, Edward Hald och Einar Jolin.
Giftermål med Sigrid Hjertén År 1911 gifte sig Grünewald med Sigrid Hjertén, som han var gift med åren 1911–1937. Han var far till Iván Grünewald. År 1936 avbröts Sigrid Hjerténs måleri av mental sjukdom. Grünewald bildade gruppen De åtta tillsammans med hustrun Sigrid och Nils Dardel 1912 med en uppmärksammad utställning på Salong Joël på Hamngatan 16 mitt emot Kungsträdgården i Stockholm som följd. Joël Löfberg, som var innehavare av Salong Joël, satt i Konstnärsförbundets styrelse. Även Arturo Ciacelli hade haft sin futuristutställning där i mars–april 1913.Signaturer, Isaac Grünewald.
De åttas utställning 1912 Grünewald ville ha en elitmålargrupp efter De unga och bildade därför gruppen De Åtta.<ref>Svenskt konstnärslexikon del II, sid 321, spalt 2, Allhems förlag, Malmö. </ref> År 1912 hade man sin enda utställning på Salon Joel i Stockholm. Det var en konflikt mellan honom och Birger Simonsson som ledde till att gruppen bildades. I gruppen ingick förutom Isaac Grünewald själv även Sigrid Hjertén, Nils Dardel, Einar Jolin, Leander Engström, Gösta Sandels, Tor Bjurström samt slutligen efter ett par avhopp Birger Simonsson. Simonsson tillkom efter att först August Lundberg och senare Albert Hoffsten hoppat av. Åren 1915–1920 övergick några av konstnärerna till konstindustrin och några upphörde att producera. Sigrid Hjerténs måleri avbröts 1936 av mental sjukdom. Under de följande decennierna kom Tor Bjurström och Isaac Grünewald att spela en viktig roll i svenskt konstliv, i synnerhet som lärare och debattörer.
Moderniströrelsens ledande gestalt miniatyr|höger|Isaac Grünewald i sin ateljé i Grünewaldvillan 1942. miniatyr|Isaac Grünewald utanför Grünewaldvillan i Saltsjöbaden, med hustru Märta. Grünewald intog från 1910 fram till sin död 1946 positionen som den första svenska moderniströrelsens ledande gestalt, och var sin konstnärsgenerations mest omdiskuterade och mest produktive företrädare. En kontroversiell position som även hänger samman med att han med sin invandrarbakgrund under framför allt 1910-talet stod som den främste måltavlan för den nationalromantiska reaktionen mot den nya och unga, Parisinspirerade, "osvenska" konsten. Bland hans mer uppmärksammade separatställningar märks de i Stockholm 1924, 1930 och 1932 samt i Paris 1928.
Isaac Grünewald ställde ut Gosse med segelbåt på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1918 på den legendariska "Expressionistutställningen", då med katalog nr 83. För Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén blev "Expressionistutställningen" 1918 en fantastisk manifestation för modernismen och expressionism. Grünewald deltog med 290 konstverk och Sigrid Hjertén med 170 konstverk. Däremot fick Leander Engström nöja sig med att ställa ut 65 konstverk. Utställningen väckte stor uppmärksamhet och publiken var positiv. I en utställningskatalog beskrev författaren Pär Lagerkvist den expressionistiske konstnärens arbetssätt: "Expressionisten fångar på duken en stämning, en färgharmoni i avsikt att ge ett skönhetsintryck vars intensitet är god mätare av hans förmåga och konstnärliga lidelse, För att bringa upp denna intensitet till sin högsta potens avskiljer han från motivet allt oväsentligt, en massa naturalistiska element, förenklar verkligheten, utformar ej detaljen och lämnar arbetet medan det, naturalistiskt sett, ännu befinner sig på skissens stadium men från hans synpunkt är i sin slutgiltiga form eller i det ögonblick då den sensation han åsyftat förnimmes rikast och mest omedelbar - han bör vara virtuos på blotta antydningar som låter oss mera ana än veta".Artsalesindex, Isaac Grünewald.
I en stockholmsvy som Grünewald målade omkring 1919, Eftermiddagssol över Riddarholmen, förevigar han utsikten från ateljén i Stadsgården. I ett expressionistiskt manér skildrar Grünewald huvudstadens bebyggelse summariskt, förenklingen i både färg och form är tydlig. Sammanbindningsbanans järnvägsbro som förbinder Södermalm med Norrmalm ses i bildens mitt och förbi Gamla stan och Riddarholmen. Det nybyggda Stadshuset, som ännu inte fått sin karakteristiska lanternin med förgylld tornspira, ses uppe till vänster. Målningen är uppbyggd i markanta diagonaler som skapar ett snävt perspektiv. Grünewalds passion för färgen som uttrycksmedel går som ett ledmotiv i hans verk, Grünewald ville, precis som läromästaren Matisse, kunna omfatta sitt motiv med sinnenas lust och med omedelbar målarglädje.
Grünewald var vid sidan av måleriet en flitig och provokativ skribent, föredragshållare och debattör. Han gjorde 1915 en omdiskuterad film, Är dansen på förfall?, där han med hustrun Sigrid Hjertén och två danspar till visade hur one-step och boston (men inte tango som ofta uppges) ska dansas. Några av 1910- och 1920-talens stora kontroverser inom svensk konst kretsade kring Grünewald, såsom hans omdebatterade och i slutändan refuserade förslag 1913–1914 till utsmyckningen av vigselrummet i det nybyggda rådhuset i Stockholm (och Expressionistutställningen på Liljevalchs konsthall 1918).
Dekor till Kungliga Operan i Stockholm 1913 arbetade han tillsammans med Leander Engström i Gränna. 1920 flyttade han till Fontenay-aux-Roses i regionen Île-de-France, sydväst om Paris centrum i norra Frankrike. I Sverige arbetade han med dekoren till Simson och Delila på Kungliga Teatern. Simson och Delila är en fransk opera i tre akter och fyra tablåer med musik av Camille Saint-Saëns och den iscensattes för andra gången på Stockholmsoperan med premiär den 28 januari 1921. Isaac Grünewald komponerade de orientaliska kostymerna och scenbilderna till uppsättningen 1921, den första modernistiska scenografin av svenskt märke, utskälld i pressen men en av Operans största publiksuccéer, spelad i omgångar ända fram till 1956.
Efter 1921 bosatte sig Grünewald i Montparnasse i Paris i samma hus som Gösta Adrian-Nilsson (GAN) och Fernand Léger bodde. Det blev hans fasta hem till 1931.
Nytt äktenskap, Grünewaldvillan, målarskolan och flygolyckan I december 1936 köpte Isaac Grünewald villan Lugnet i Saltsjöbaden. Efter smärre moderniseringar i funktionalistisk anda flyttade han in 1937 där med Märta Grundell, som strax därefter blev hans andra hustru. Han döpte om villan till Saltsjöklack, i dag kallas den Grünewaldvillan. De kom att bli de första att bo i villan året runt.
1940 fick de sonen Björn som kom att gifta sig med AnnBritt Jonsson.
Isaac Grünewald stod då på höjden av sin karriär. När hans tjänst på konstakademin upphörde 1942 lät han, efter ritningar av arkitekt Olof Grundell, Märtas bror, bygga till en 100 m² stor ateljé som en egen byggnadskropp mot nordväst. Exteriört anpassades ateljéns fasader till övriga byggnaden. Den nya ateljén nyttjades för konstnärligt arbete, sammankomster och representation. Villan fick därmed en total yta om 700 m² med 15 rum och tre kök.
1942 öppnade han Grünewalds målarskola, en konstnärlig grundutbildning som han drev fram till sin död i sin gamla ateljé vid Slussen i Stockholm.
I maj 1946 omkom makarna Isaac och Märta Grünewald i en flygolycka i närheten av Oslo.
Dekorativa arbeten och keramiska arbeten Grünewald har utfört dekorativa arbeten i Stockholms konserthus (1925), speciellt i Grünewaldsalen som sedermera uppkallades efter honom samt i sessionssalen i Tändstickspalatset (1928). I Biograf Draken (invigd 1938) skapade han ridåns mönster som består av 135 färgnyanser. Förutom måleri ägnade sig Isaac Grünewald också åt bokillustrationer och att filma. Vid Rörstrands Porslinsfabrik arbetade han bland annat med att dekorera vaser, urnor, fat och skålar. Grünewald var knuten till Rörstrand under perioden 1942–1946. Föremålen från Rörstrand signerades "IG" eller "Grünewald".
center|miniatyr|900px|Grünewalds 18 meter långa monumentalmålning "Morgonrodnad" i Tändstickspalatsets sessionssal (fotomontage).
Utställningar miniatyr|Blomsterstilleben med amaryllis Expressionistutställningen arrangerades av den då 28-årige Grünewald själv. Han hyrde konsthallen under en månad för en retrospektiv över sitt konstnärskap med nära 300 verk, bland annat en monumentalmålning som han föreslog skulle fylla den vägg på Nationalmuseum där Carl Larssons Midvinterblot hade suttit. Här visades också en rad kända verk som Det sjungande trädet, 1915, Sigrid med den svarta stolen, 1916, Tjurfäktningen, 1917 och Apachedansen, 1918. Grünewald presenterade dessutom sitt expressionistiska manifest "Den nya renässansen inom konsten". Han upplät samtidigt en tredjedel av konsthallen till sina två närmaste kolleger, hustrun Sigrid Hjertén och Leander Engström. Utställningen sågs av konstkritikerna främst som en provokation och blev till och med skådeplats för en massmedialt uppmärksammad demonstration mot "den Grünewaldska massproduktionen" och en pressdebatt där nationalromantikern Carl Larsson överraskande nog tog Grünewald i försvar.
I Den nya renässansen inom konsten kan man bland annat läsa följande: Vår tid, över vilken hastigheten kan sättas som motto, har medfört ett behov av koncentration och åter koncentration i all konstnärlig yttring. Det tjugonde århundradet, med expresståg, automobiler och flygmaskiner, ger människorna förut oanade möjligheter att under en kort tidsrymd samla en mångfald av olika intryck. Ett landskap sett genom ett automobilfönster, är inte längre samma landskap. Den strålande starka elektriska belysningen som avskaffat natten i storstaden, har skänkt oss förr oanade ljusfenomen. Den nervösa oro som utmärker den moderna människan har nödvändigtvis även satt sin prägel på den moderna konsten. På den gamla goda tiden hade konstnären mer tid att fördjupa sig i detaljer. Men nu, då konstnären får tusenfalt mer intryck än konstnären förr, måste även hans sätt att uttrycka sig bli ett annat.Grünewald illustrerade 1922 Oscar Levertins Kung Salomo och Morolf (1922). Under denna tid utförde han även en rad betydande porträtt såsom av Tollie Zellman (1919), Jules Pascin, Adolphe Basler (1927) och Ellen Hoppe (1931).
Senare framgångar miniatyr|Utsikt över Stadsgården. miniatyr|Utsikt över Stockholm. miniatyr|Det sjungande trädet från 1915 är utställd på Norrköpings konstmuseum.