För industriutställningen i Göteborg 1891, se Göteborgsutställningen 1891 thumb|Affischen för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Jubileumsutställningen i Göteborg invigdes den 8 maj 1923 av kung Gustaf V. Utställningen arrangerades för att högtidlighålla stadens 300-årsjubileum som visserligen inträffade 1921 men utställningen blev fördröjd till 1923. Utställningen var planerad att stänga den 30 september men förlängdes till den 15 oktoberKronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, Agne Rundqvist, Ralf Scander, Anders Bothén, Elof Lindälv, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1982 s. 93 och hade då besökts av 4,2 miljoner personer. Generalkommissarie för utställningen var Harald Adelsohn.
Det var en mycket stor utställning som omfattade stora delar av Göteborg och ett flertal av dagens mer välkända byggnader och institutioner grundades som exempelvis Göteborgs konstmuseum, Göteborgs botaniska trädgård, Liseberg och Svenska Mässan. I huvudsak var utställningen lokaliserad till två områden: området för själva Jubileumsutställningen med 244 680 m² samt området för lantbruksmötet, luftfartsutställningen och nordisk trädgårdsutställning med 224 000 m².
Landshövding Oscar von Sydow och Göteborgs stadsfullmäktiges ordförande Axel Carlander stängde utställningen genom att i "Den gyllene boken" (minnesboken) skriva de sista raderna den 15 oktober 1923: År 1923 den 15 oktober klockan 6.50 e. m. stängdes portarna till Göteborgs jubileumsutställnings minneshall, sedan utställningen vid en ceremoni å terrassen framför minneshallen högtidligen avslutats.Jubileumsutställningen Göteborg 1923 : en grafisk resa, [Arkivnämnden för Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad. Volym 9], Thomas Hernqvist, Regionarkivet i Göteborg 2010 ISSN 1404-658X, s. 7
Bakgrund och planering miniatyr|upright=1.4|Översiktsbild över utställningen från fyrtornet. Planer för en större utställning hade funnits i Göteborg under en längre tid. Den 15 maj 1914, invigningsdagen för Baltiska utställningen i Malmö, framställdes på ledarplats i konservativa Göteborgs Morgonpost förslaget att man skulle högtidlighålla stadens 300-årsminne med en utställning. Detta ledde fram till att stadsfullmäktiges ordförande grosshandlare Axel Carlander i januari 1915 lämnade in en motion där han föreslog anordnandet av en dylik utställning. Han skulle senare bli utställningens styrelseordförande tillsammans med landshövding Oscar von Sydow.
Under det långa planeringsstadiet växte utställningen successivt till sin storlek och gick från att ha varit en regional angelägenhet, till en nationell. Projektet kantades av politiskt rävspel och ekonomiska svårigheter. Landet led av ekonomisk depression och vänstern och socialdemokraterna var emot utställningen och många ansåg att det var ekonomiskt vansinne att satsa så mycket pengar på en "lyxutställning". Men trots detta motstånd lyckades utställningsförespråkarna övertyga sina motståndare och det slutliga klartecknet för utställningen klubbades igenom i fullmäktige i november 1920.
Som en del i marknadsföringen av utställningen tillverkades en gipsmodell av utställningsområdet "för ytterligare tydlighets skull illuminerad i olika färger från de respektive små byggnaderna. Nöjesfältet har sålunda fått röd belysning, minneshallen blå, minareterna ha försetts med blixtfyrar m. fl. anordningar. Modellen lämnar intet som hälst övrigt att önska i fråga om överskådlighet och tydlighet och tilldrager sig stor uppmärksamhet, nu i Stockholm, där den är utställd i Jubileumsutställningens propagandafönster vid Biblioteksgatan, för att sedan sändas vidare til Köpenhamn, Kristiania och London."Hvar 8 dag : illustreradt magasin, [1 oktober 1922 - 30 september 1923], D F Bonnier, Göteborg 1923, s. 207
Politiska oroligheter och orättvisor Redan sommaren 1923 skrev författaren Martin Andersson i Folkets Dagblad Politiken en artikel som med utgångspunkt i jubileumsutställningen tog upp klassamhällets orättvisor. I en stad som blev allt mer segregerad och där fattigdomen ökade kunde utställningen mycket väl ses som en symbol över Göteborgs sociala orättvisor och makthavarnas självgodhet. Bland annat för att stävja protester från arbetslösa hade stadsfullmäktige anslagit att man skulle skänka 100 000 kronor till de arbetslösa. Men protesterna uteblev ändå inte. Det hade under en period pågått en strejk bland Göteborgs hamnarbetare som kort före invigningen utvidgats på grund av att strejkbrytare sattes in. Strejken utvidgades till att också omfatta byggnadsarbetarna på utställningen och dagen innan utställningen skulle invigas av kung Gustaf V utbröt slagsmål och skottlossning mellan strejkande arbetare och strejkbrytare, dock utan att någon blev allvarligt skadad. Genom medling lyckades man lugna strejkarna och arbetet med utställningen kunde slutföras.
Arkitekturen och utställningsområdet thumb|Göteborgs konstmuseum vid Götaplatsen, som båda anlades inför jubileumsutställningen i Göteborg 1923. 1916 utlyste utställningsstyrelsen en tävling för utformningen av Götaplatsen. Denna tävling vanns av de i Göteborg väletablerade arkitekterna Sigfrid Ericson och Arvid Bjerke tillsammans med Ragnar Ossian Swensson och Ernst Torulf som tillsammans bildade ARES-konsortiet. I januari 1920 utsågs de att bli huvudarkitekter för hela utställningen. Torulf och Swensson lämnade gruppen 1921. Många enskilda byggnader som byggdes på utställningsområdet ritades av andra arkitekter. Inför utställningen tillkom flera nya byggnader och institutioner i staden, vissa som står kvar än idag och vissa som har rivits. Stilen på byggnaderna och utställningensområdet var främst klassicistisk, inspirerad av grekisk och romersk (pompejansk) arkitektur. Där fanns också inslag av empire och tydliga österländska, främst kinesiska, inslag. Byggnadsarbetena påbörjades redan 1920 och utställningsområdena var i huvudsak förlagda i stadsdelen Lorensberg och upptog cirka 245 000 m².
Utställningen var uppdelad i ett antal huvudgrupper: Historiska utställningen Kommunalutställningen Skandinavisk konstutställning Utlandssvenskarnas utställning Utställning av svenskt konsthantverk och konstindustri Svensk exportutställning
Därutöver ordnades sidoutställningar där främst 22:a allmänna Svenska Lantbruksmötet, internationella luftfartsutställningen i Göteborg 1923 (ILUG 1923), 5:e Nordiska trädgårdsutställningen, Internationella automobilutställningen kan nämnas och idrottspelen på det nybyggda Slottskogsvallen.
Platsbildningar, byggnader, och institutioner som anlades på utställningsområdet Rent arkitektoniskt och platsmässigt kan man främst tala om fem områden: Götaplatsen med Konstutställningen och entrén, Historiska minnesutställningen, Exportutställningen, Nöjesfältet Liseberg och Lantbruks- Luftfarts- och Trädgårdsutställningen.
Götaplatsen med Skandinaviska konstutställningen Götaplatsen anlades längst upp på Kungsportsavenyn som en klassicistisk och imponerande fond. Här anlades och planerades ett kulturcentrum och ett offentlig finrum. Under utställningen var den omgärdad av höga plank. Mitt på Götaplatsen hade man byggt en springbrunn på samma plats där man senare placerade Carl Milles skulptur Poseidon. På ett ungefär i höjd där Stenhammarsgatan ligger idag gick ett metallstaket och innanför detta låg entrégården. Redan 1921 var det planerat att man skulle placera en teater och ett konserthus uppe på Götaplatsen men dessa båda byggnader blev inte byggda förrän några år in på 1930-talet.
Göteborgs Konstmuseum byggdes ovanför Götaplatsen, som en avslutning och en fond för Kungsportsavenyen. Ovanför museets sju valv hängde stora runda medaljonger med reliefer av Carl Milles som var gjorda i gips och trä. Dessa togs ner 1928. Göteborgs Konsthall som ligger till höger om konstmueet var när den byggdes i samband med utställningen en mycket större byggnad än vad den är idag. Huset sträcktes sig över hela den tomt som idag ligger bakom konsthallen. Under jubileumsutställningen pågick en konstutställning med samtida nordisk konst på Konstmuseet och på Konsthallen. I den lokal som vi idag kallar Göteborgs Konsthall visades den norska delen av utställningen med bland andra Edvard Munch. Den danska och finska delen visades i två intilliggande byggnader som idag är rivna, medan den svenska konsten höll till inne på Göteborgs Konstmuseum.
Kommissariatbyggnaden låg på ett ungefär där Göteborgs Stadsteater ligger idag. Den låga byggnaden var byggd som ett provisorium och innehöll bland annat kontor och informationspersonal. Utställningsgaraget ungefär ett kvarter nedanför där Göteborgs konserthus ligger idag. Huvudentrén låg mitt emot Konsthallen, och revs någon gång mellan 1925 och 1927. Lilla gården fungerade som en del av entrébyggnaden. Här inne stod två stora träd och vägen ledde in till den så kallade Entrékupolen.
Historiska minnesutställningen thumb|Stora gården 1923, sedd från minneshallen miniatyr|Näckrosdammen, som anlades i samband med utställningen. Långa gården låg i nitto grader i förhållande till Lilla gården och man kom dit genom att passera Entrékupolen. Långa gården kantades bland annat av två pelargångar. Minareterna stod mellan Långa gården och Stora gården och var två stycken 60 meter höga fyrkantiga trätorn som pryddes av en kopia av Kronan respektive Lejonet på toppen. I det ena tornet fanns en brandvakt. Stora gården Huvudrestaurangen låg till vänster och hade tre terrasser med serveringar med plats för 8000 gäster. Byggnaden för allmän kulturhistorisk avdelning Minneshallen fungerade som den pampiga avslutningen och fonden för Stora gården. Byggnaden låg på ett ungefär där Humanisten ligger idag och den hade en fasad med tio fyrkantiga pelare som belystes på kvällar och nätter. Byggnaden för handelshistoriska utställningen låg till höger om Minneshallen och var en kupolförsedd byggnad. Entrén till Handelsgatan låg till vänster om Minneshallen och hade en skulptur av en grip med utbredda vingar över ingången. Handelsgatan tillsammans med Hemslöjdsgatan gick bakom Minneshallen, mellan Entrén till Handelsgatan och Byggnaden för handelshistoriska utställningen. Ostindiska tornet Näckrosdammen som delvis finns kvar än idag anlades sydväst om Stora Gården. Redan tidigare hade där funnits en damm. Idrottshallen var en utställningshall om idrottsföreningar och en stor samling fanor. Byggnaden för navigationsväsendet Sjöfartshallen och Sjöfartsgården låg i anslutning till Näckrosdammen upp mot Johanneberg och innehöll en utställning med bland annat fartygsmodeller. Exempelvis ett handelsfartyg från senare delen av 1400-talet och Kalmare Nyckel som var det ena skeppet i den första svenska expeditionen till Nya Sverige. Hallen för konsthantverk och konstindustri ritades av arkitekten Hakon Ahlberg. Bengtas konditori Musikpaviljong Bergbanan var en bergbana på räls uppför Johanneberg till Fyrtornet.Ekeving Läst 2019-09-09.Det gamla Göteborg Läst 2019-09-09. Den byggdes och drevs av företaget Nordströms linbanor. Byggnaden för eldbegängelseföreningens utställning låg upp mot Johanneberg. Fyrtornet var ett utkikstorn uppe på johanneberg där bergbanan slutade. Grunden finns kvar än idag. Barnens paradis låg i Landeriparken vid sidan av Johannebergs landeri nära Södra vägen. Där fanns Barnens vaktparad, Pepparkakshuset, Galoschgungan och Sago-Greta. Viadukten var en större överbyggd bro med ett flertal butiker på ömse sidor och den gick över Södra vägen ungefär vid Korsvägen mellan Historiska utställningen och Exportutställningen. Gondolen var en linbana som gick över Södra vägen mellan Historiska utställningen och Nöjesfältet Liseberg. Sationerna låg bakom Minneshallen och på Lisebergsidan på berget ovanför mangårdsbyggnaden. Liksom bergbanan byggdes den av Nordströms linbanor. Linbanan kallades för "ägget" på grund av dess form.
Exportutställningen thumb|upright|Pokal Slottsglas tillverkad för utställningen av konstnären Simon Gate och glasblåsare Knut Bergqvist