miniatyr|347x347px|Stadions tunnelbanestation, affisch från OS i Stockholm 1912miniatyr|Baltiska utställningen i Malmö 1914, ritat av Ferdinand Boberg|346x346px Jugend i Sverige var en stilinriktning inom konst, arkitektur och formgivning förhärskande från 1890 till omkring 1920. Jugend har aldrig kunnat beskrivas som en enhetlig stil, utan har använts som ett samlingsbegrepp för en rad olika stilar som kom att utvecklas på olika platser i Europa. Bland de länder som kom att dominera scenen märks Belgien, Österrike och Spanien, medan strömningarna i Sverige främst har haft sin påverkan på konsten och arkitekturen.
Historisk bakgrund Etymologi Jugend benämns söder om Tyskland art nouveau efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris som i början av 1890-talet var en av de första att förevisa konst från den nya stilen. Att Sverige antog begreppet jugend istället för art nouveau beror på att det svenska samhället vid förra sekelskiftet var starkt knutet till tysk kultur. Veckotidningen Jugend – Münchner illustrierte Wochenschrift für Kunst und Leben, som gavs ut av Georg Hirth och Fritz von Ostini 1896, är förklaringen till stilens namn.
Inspiration och tonsättning miniatyr|246x246px|Laxbrostugan, Skansen miniatyr|245x245px|Morastugan, Skansen Den största inspirationen för jugendstilen i hela Europa och i Sverige var en nyvaknad nationalism. 1872 grundade Artur Hazelius Nordiska museet och från denna tidpunkt framåt växte det sig fram ett allmänintresse för svensk folkkonst. Detta utvecklades vidare år 1891 då Skansen, världens äldsta friluftsmuseum, öppnade. Den svenska ängen och skogen blev en nationell kulturskatter som skulle förnya och inspirera såväl arkitektur som dekorativ konst. Likt de tankar som fanns i Storbritannien blickade man tillbaka till Laxbrostugan och Morastugan för att hitta inspiration för det nya. Engelsmannen John Ruskin framhävde hur vackert gamla hus smälte in i landskapen då de använt sig av material och former från platsen. De mest framstående brittiska arkitekterna under slutet av 1800-talet använde sig av gamla byggtekniker och introducerade klassiska element från engelska hem, som exempelvis den höga engelska hallen med en stor eldstad. Svenskar och tyskar reagerade likadant och studerade samt kopierade på många områden, även inom möbler och textilier. Den svenska fattigdomen under de tidigare decennierna blev en grundkänsla som gav upphov till viljan att bygga en ny arkitektur och ett nytt konsthantverk. Jugend stod för en radikal förändring i människors livsstil. Konstnärerna ville att hela livsmiljön skulle gestaltas. I deras arbeten förenades en ny formvilja med drag av svensk tradition som kom att bli det typiska för svensk jugend.
Ur idén att konsten bör finnas i varje detalj växte det i början av 1890-talet fram en ny filosofi bland konstnärer. Tyskans Gesamtkunstwerk blev ledordet för många svenska konstnärer. Tanken är att alla föremål tillsammans ska bilda en helhet. Genom att ge gestalt åt alla föremål i olika material skapade man en sammanhängande bild, en viktig del av tidig jugend. En av de konstnärer som tidigt omfamnade denna filosofi var Carl Larsson. Tillsammans med bland andra Alf Wallander påbörjade de ett skifte inom svensk konst från att vara nischade inom specifika områden till att bredda sig och skapa helheter. Wallander gick från att vara målare till att bli mönstertecknare för keramik och textilier. Ferdinand Boberg gick från att bara rita hus till att lägga fokus även på inredning och skapade kompletta hem med möbler och i vissa fall kakelugnar, textilier och mycket annat.
Arkitektur Arkitekturen förändrades inte lika dramatiskt under jugend-poken som den på 30-talet gjorde med funktionalismen. I stället gick den under 25 år igenom en utvecklingsprocess. Idéer och arbeten skapades, togs över, utvecklades och förändrades. Synen på förhållandet mellan människa, ting, byggnad och miljö förändrades och skapade ett nytt sätt att uppfatta arkitektur. Arkitekter likt konsthantverkarna började se till helheten och konstruerade byggnader och hem in i minsta detalj. Fasaden skulle sammankopplas med fåtöljen i vardagsrummet och tapeten i sovrummet. Antalet arkitekter i Sverige, som uppskattas ha varit 200 år 1890, fördubblades under de kommande 25 åren. Framväxten av det industrialiserade samhället gav möjlighet för större industripräglade städer som Malmö och Linköping att expandera. Uppdragen kom inte längre bara från privatpersoner utan även från näringslivet. Det skulle byggas vattenkraftverk, affärs- och kontorshus, banker och varuhus, alla med sin unika identitet. En av de bidragande faktorerna till att den svenska arkitekturen utvecklades så mycket under en relativt kort tidsperiod var de stora utställningarna som arrangerades i Sverige runt sekelskiftet. De främsta var den Allmänna konst- och industriutställningen 1897 och Konstindustriutställningen 1909, båda till stor del planerade av Ferdinand Boberg. En annan faktor var bildandet av Deutscher Werkbund år 1907, ett tyskt förbund med syftet att förena konsten med industridesign och arkitektur. Genom det redan etablerade tyska inflytandet över svensk kultur var förbundet en vägvisare för svenska formgivare och arkitekter.miniatyr|Den vita staden, Konstindustriutställningen 1909|224x224px Ferdinand Boberg Ferdinand Boberg anses vara en av Sveriges främsta arkitekter och står för många ikoniska byggnader som exempelvis Rosenbad, Nordiska Kompaniet (NK) och LO-borgen. Han var som mest verksam under jugenderan och avslutade karriären före epokens slut. Hans arbete på Allmänna konst- och industriutställningen 1897 och Konstindustriutställningen 1909 cementerade hans plats som tidsperiodens främsta arkitekt. Från utställningen 1909 kom ett av hans mest klassiska verk att skapas, Den vita staden. "Staden" präglades av en vit utsida, men det var insidan som gav Boberg beröm. Innegårdarna med sina gula, gröna och röda toner gav ett färgglatt intryck och med sina kupoler, arkader, fönsterlösa väggar och rikt dekorerade friser under takfallet gav helheten ett intryck av "festivitet och exotism" som kännetecknade Bobergs arkitektur. Utöver byggnader designade även Boberg möbler.
Konsten och konsthantverket Konstnärerna i början av 1900-talet var i sin ungdom politiskt radikala och arbetade aktivt för arbetarrörelsen. Detta skulle komma att påverka hur konsten skildrade samtiden. I och med kvinnoemancipationen på 1880-talet fick kvinnor tillträde till konstskolorna, vilket skapade en ny dynamik inom konsten. Det var inte ovanligt att gifta sig med en konstnärskamrat och kvinnorna blev därigenom del i den konstnärliga processen. Ett exempel är Karin Larsson som hon hade en framgångsrik karriär som konstnär. Detsamma gäller Gerda Wallander och Anna Boberg. Konstnärer gick från att vara nischade inom specifika områden till att bygga en portfölj av konsthantverk. De främsta formgivarna under jugenderan var framgångsrika just på grund av sitt sätt att se till helheten och förmåga att skapa keramik, konst och möbler med en röd tråd som genomsyrade deras verk. Liksom i fråga om arkitekturen utvecklades konsthantverket så mycket under en relativt kort tidsperiod på grund av de stora utställningarna i Sverige runt sekelskiftet.
Konst Efter nationalromantiken kom en ny generation av radikala konstnärer. 1886 grundades Konstnärsförbundet och banade väg för nya värderingar. Den rena naturalismen med strävan att avbilda verkligheten in i minsta detalj kom att bytas ut mot symbolismen som tog bort alla distraherande bildelement för att prioritera det väsentliga. Syntetisismen stod för den yttre formen; linjerytmstekniken, som var betydande inom jugendkonsten, innebar att samla bildinnehållet i ett syntetiskt grepp. Även färgbehandlingen spelade stor roll. Man samlade färgintryck från ett par motsättningar, men använde för övrigt gärna rena lokalfärger. Ett flertal av periodens målare kom att bli allmänt kända, bland andra Carl Larsson, Anders Zorn och Bruno Liljefors. Det ökade intresset för konst kring sekelskiftet manifesterades i en rad betydande utställningar, vilket gör tidsperioden ovanligt väldokumenterad. Under jugendepoken vände konjunkturen uppåt och konstpolitiken och utställningsverksamheten tog ny fart. Infrastrukturens utveckling ökade möjligheterna till kommunikation människor emellan och konstnärerna kunde utan större problem isolera sig på landsorten. Massproducerade bilder skapade nya impulser och ur detta växte den svenska nationalromantiken och jugendkonsten fram, inte minst genom föregångare inom Konstnärsförbundet som Nils Kreuger och Richard Bergh."Konstens mål är bild - icke avbild" - Georg Pauli
Carl Larsson miniatyr|Hemmet i Sundborn, akvarellmålning av Carl Larsson, 1897|267x267px
Carl Larsson var en svensk konstnär som är mest känd för sina akvarellmålningar. Han kom även att inspirera svensk heminredning med Carl Larsson-gården, vilket lade grunden till en typiskt svensk inredningsstil. Huset var en ombyggnad av en parstuga i timmer, i linje med tankarna kring ett förnyande av gammal svensk byggnadskonst. Gården har ibland felaktigt tolkats som ett utslag av dalaromantik, när den i själva verket är rent idémässigt kopplad till Arts and Crafts-rörelsen, som var viktig för jugendstilens utveckling. Carl Larsson gav även ut bilderböcker som var samlingar av akvarellmålningar. I boken Ett hem nämner han att boken är tänkt att vara ett föredöme för vanligt folk som vill inreda sitt hem på ett trevligt sätt. I bilderna tar Larsson fasta på enkla, ytdekorativa färgplan där konturerna håller samman de olika bildelementen. Stilen användes då Larssons avsikt var att reproducera akvarellerna till bilderböckerna och var den mest passande för tidens bristfälliga färgreproduktionsteknik. Stilen visar dock även släktskap med andra tidstypiska stilar på annat håll i Europa. Varje bildelement, figurer såväl som föremål, har sitt särskilda egenvärde i enlighet med jugendstilens principer.
Keramik och glas Keramiken fick i Sverige under 1890-talet en modern konstnärlig inriktning. Efter Alf Wallanders anställning på Rörstrands Porslinsfabrik och Gunnar G:son Wennerbergs på AB Gustavsberg skapade de tillsammans den stil som kom att sätta tonerna för svensk keramik under jugenderan. Under deras period som konstnärliga ledare infördes en rad olika nya metoder för bearbetning för porslinet, vilket gav möjligheter att skapa keramik som tidigare varit svårtillverkad. Rörstrand introducerade benporslin som var mer hållbart och Gustavsberg följde efter. Keramikens dekor hade tidigare målats för hand men började under perioden med ny teknik från England graveras på kopparplåt som på mekanisk väg förde över motivet till föremålet. Detta gav utrymme för att skapa mer avancerad konst och nya motiv som inte tidigare varit möjliga. Serviserna kunde i vissa fall göras för upp till 48 personer och omfatta hundratals delar. Likt de andra konsthantverken inspirerades konstnärerna av svensk flora, natur och svensk historia. Jugenderans teknologiska framsteg innebar ett vidgande av svenska keramikers portfolio.
Alf Wallander