Euro

Euro ( eller , ), även känd som den gemensamma valutan, är sedan den 1 januari 1999 den officiella valutan i euroområdet och den valuta som används av Europeiska unionens institutioner.

Eurosystemet, bestående av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna inom euroområdet, ansvarar för den monetära politiken i euroområdet och utgivningen av euro, som sedan den 1 januari 2002 existerar kontant i form av eurosedlar och euromynt. Valutan betecknas ofta med eurosymbolen (€) eller valutakoden EUR. En euro delas i 100 cent.

Inom Europeiska unionen har följande 21 medlemsstater infört euron som valuta, och bildar det så kallade Euroområdet: Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Följaktligen utgör euron officiellt betalningsmedel för cirka 360 miljoner människor och euroområdet är en av världens största ekonomier. Därutöver har de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten euron som valuta genom monetära avtal med unionen, medan Kosovo och Montenegro har infört euron unilateralt.

Euron har också en stor internationell betydelse som handels- och reservvaluta och som ankare för att stabilisera nationella valutor runt om i världen. Detta gör euron till världens viktigaste valuta näst efter den amerikanska dollarn.

Eurosamarbetet och dess ekonomiska och politiska effekter har varit föremål för omfattande diskussioner och utgör en kontroversiell fråga i delar av unionen. Kritiker hävdar bland annat att en gemensam valuta hindrar medlemsstaterna från att bedriva en självständig monetär politik och att de monetära besluten hamnar alltför långt ifrån medborgarna, medan förespråkarna hävdar att samarbetet utgör en viktig del i den europeiska integrationsprocessen och gynnar den europeiska ekonomin genom att underlätta handel på olika sätt.

Historia Införandet av euron

De första stegen mot införandet av euron togs i början av 1990-talet. Den 1 juli 1990 avskaffades alla kapitalrestriktioner inom Europeiska gemenskaperna och fri rörlighet för kapital förverkligades som en del av den första etappen av den ekonomiska och monetära unionen. Genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993, påbörjades den andra etappen med inrättandet av Europeiska monetära institutet den 1 januari 1994. Vid Europeiska rådets sammanträde i Madrid, Spanien, den 15–16 december 1995 beslutade medlemsstaternas stats- eller regeringschefer att namnet på den gemensamma valutan skulle vara ”euro” istället för ”ecu”, som var förkortningen för den europeiska valutaenheten. Samtidigt beslutades att euron skulle införas den 1 januari 1999.

Den 12 december 1996 presenterade Europeiska kommissionen eurosymbolen. Europeiska rådet antog stabilitets- och tillväxtpakten vid sitt sammanträde i Amsterdam, Nederländerna, den 17 juni 1997 i syfte att säkra sunda statsfinanser. Den 3 maj 1998 beslutade Europeiska rådet vid sitt sammanträde i Bryssel, Belgien, vilka medlemsstater som skulle införa euron som valuta och den 31 december 1998 fastställdes omräkningskurserna till euron oåterkalleligen. Europeiska monetära institutet ersattes den 1 juni 1998 av Europeiska centralbanken, som övertog ansvaret för den monetära politiken inom euroområdet när euron den 1 januari 1999 blev officiell valuta för elva medlemsstater inom Europeiska unionen. Mellan 1999 och 2002 fortsatte dock sedlar och mynt i de nationella valutorna att vara i omlopp. Formellt utgjorde de underenheter till euron, som infördes i form av eurosedlar och euromynt den 1 januari 2002. Under 2002 tilldelades euron och Europeiska centralbanken även Karlspriset.

Grekland, som från början inte hade kvalificerat sig för att delta i eurosamarbetet, anslöt sig den 1 januari 2001. Efter unionens utvidgning 2004 tillkom en rad nya medlemsstater. Slovenien blev den 1 januari 2007 den första av dessa medlemsstater att införa euron. Under de nästföljande åren tillkom Cypern och Malta den 1 januari 2008, Slovakien den 1 januari 2009, Estland den 1 januari 2011, Lettland den 1 januari 2014, Litauen den 1 januari 2015, Kroatien den 1 januari 2023 och Bulgarien den 1 januari 2026.

Eurokrisen och dess följder

I spåren av finanskrisen 2007–2008 drabbades euroområdet av en hård ekonomisk kris, ofta kallad eurokrisen. Grekland, vars regering visade sig ha manipulerat sin ekonomiska statistik för att få införa euron, tvingades under 2010 att ansöka om ett ekonomiskt stödprogram från övriga euroområdet när finansmarknaden inte längre hade tillräckligt stort förtroende för att låna ut till den grekiska staten. Misstron mot sammanhållningen inom euroområdet ledde till att även räntorna på andra statsobligationer sköt i höjden. Irland, Portugal, Spanien och Cypern blev alla tvungna att ansöka om lån i olika former från övriga euroområdet. Minskade inkomster och ökade utgifter i den ekonomiska krisens spår ledde till en statsfinansiell kris, med stora budgetunderskott och snabbt växande skuldberg.

Flera politiska reformer genomfördes på europeisk nivå till följd av eurokrisen. Bland annat förstärktes stabilitets- och tillväxtpakten genom ökad insyn och samordning i syfte att säkra sunda statsfinanser. En bankunion utvecklades i syfte att bland annat stärka tillsynen av bankerna.

Betalningssystem Sedlar och mynt

miniatyr|Eurosedlar och euromynt infördes den 1 januari 2002 i hela euroområdet. Eurosedlar och euromynt infördes den 1 januari 2002, tre år efter att euron hade införts som valuta. Innan införandet av sedlar och mynt användes de tidigare nationella valutorna som underenheter till euron. Genom införandet av eurosedlar och euromynt fick slutligen hela euroområdet samma kontanter. I december 2006 gick euron om den amerikanska dollarn som valutan med störst kontantvärde i världen. I december 2014 passerade det totala värdet på alla kontanter i omlopp en biljon euro.

Eurosedlarna finns i sju olika valörer: 5 €, 10 €, 20 €, 50 €, 100 €, 200 € och 500 €. Varje valör har sina egna specifika mått och färgsättning. De pryds av fönster eller portar på framsidan och broar på baksidan. Eurosedlarna är helt standardiserade och ser likadana ut i hela euroområdet, oavsett var de har tryckts.

Euromynten finns i åtta olika valörer: 1 ¢, 2 ¢, 5 ¢, 10 ¢, 20 ¢, 50 ¢, 1 € och 2 €. Mynten har en gemensam sida och en nationell sida, som ser olika ut beroende på var de har präglats. Varje medlemsstat får utforma sin egen nationella sida, men alla mynt är giltiga inom hela euroområdet. Genom monetära avtal med unionen har även de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten rätt att prägla euromynt med egna nationella sidor.

Gemensamma eurobetalningsområdet

Trots införandet av en gemensam valuta kvarstod många hinder för kontantlösa betalningar inom euroområdet under 2000-talets början. Olika nationella standarder, som då fortfarande fanns kvar, innebar att det ofta var avsevärt svårare att genomföra en utländsk betalning än en inhemsk sådan. Genom inrättandet av det gemensamma eurobetalningsområdet avskaffades dessa hinder gradvis fram till mitten av 2010-talet. Inom det gemensamma eurobetalningsområdet har alla betalningar i euro standardiserats så att det går att använda ett enda bankkonto och ett enda betalningsinstrument för att göra en betalning oavsett var avsändare och mottagare befinner sig inom betalningsområdet. Bestämmelserna gäller alla betalningar i euro, även för de medlemsstater inom Europeiska unionen som står utanför eurosamarbetet.

Institutioner och organ

miniatyr|vänster|Europeiska centralbankens säte i Frankfurt am Main, Tyskland. Eurosystemet, bestående av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna, ansvarar för den monetära politiken inom euroområdet. Eurosystemets huvudmål är att upprätthålla prisstabilitet. Därutöver har centralbankerna även till uppgift att stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen med hänsyn till dess mål. Europeiska centralbanken leds av sin ordförande, centralbankschefen, som tillsammans med en direktion, bestående av ytterligare fem ledamöter, ansvarar för centralbankens löpande verksamhet. Eurosystemet och Europeiska centralbanken styrs av Europeiska centralbankens råd, som utöver direktionsledamöterna även innefattar centralbankscheferna för de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta.

Europeiska centralbanken har ensamrätt att tillåta utgivning av eurosedlar. Euromynt får präglas endast i den omfattning som centralbanken fastställer. Tryckning av sedlar utförs tillsammans med de nationella centralbankerna, medan prägling av mynt utförs enskilt av de nationella centralbankerna, men i enlighet med de bestämmelser som fastställs på europeisk nivå.

Eurosymbolen

miniatyr|Eurosymbolen Precis som dollar har valutasymbolen $, har euron en egen symbol: €. Den valda symbolens likheter med den grekiska bokstaven epsilon (ε) är en referens till den europeiska civilisationens vagga och den första bokstaven i Europa. De två horisontella strecken symboliserar valutans avsedda stabilitet. Europeiska kommissionen har specificerat den officiella symbolens exakta proportioner och för- och bakgrundsfärger. Grafiska formgivare gjorde dock tidigt klart att de inte tänkte följa de föreskrivna bestämmelserna, utan formge symbolen så att den passar in i respektive typsnitt.

Eftersom valutasymboler placeras på olika ställen i förhållande till ett belopp på olika språk har det uppkommit en viss förvirring kring eurosymbolens placering i förhållande till ett belopp i svenskspråkiga texter. Den officiella riktlinjen för svenskspråkiga texter är att eurosymbolen alltid ska placeras efter beloppet, till exempel 1,23 € och inte € 1,23. I vissa delar av euroområdet (Belgien, Irland, Malta och Nederländerna) placeras däremot eurosymbolen före beloppet. Den officiella valutakoden EUR används ibland istället för valutasymbolen.

Eurosymbolen infördes i teckenkodningen Windows-1252 (västeuropeisk) och andra varianter på position 128. I Unicode finns tecknet med på position 8364 (U+20AC). I HTML har koden € införts för symbolen.

Namn och uttal

Den officiella nominativa singulära formen av den gemensamma valutan – euro – är identisk på alla unionens officiella språk, dock med hänsyn till de olika alfabeten som används; med grekiska alfabetet stavas valutan ευρώ och med kyrilliska alfabetet stavas den евро. Dessa tre versioner av det officiella namnet återfinns på alla eurosedlar. Trots att valutans officiella namn är tänkt att vara detsamma på samtliga språk förekommer dock vissa språkliga variationer på nationell nivå, i vissa fall även i den nationella lagstiftningen. Till exempel kallas valutan vanligtvis eiro på lettiska, ewro på maltesiska och euró på ungerska. I plural varierar namnet på grund av språkens olika grammatiska regler. Många språk använder enbart euro, medan till exempel engelska, franska och spanska använder euros. I finskan används partitiv singular-formen euroa efter belopp med siffror. Som huvudregel ska ordstammen eur- bibehållas för alla grammatiska böjningar.

Uttalet av eurons namn varierar mellan de olika språken. På standardsvenska uttalas valutan antingen som eller , men även det engelsk-inspirerade uttalet förekommer, trots att en ytterst liten andel av euroområdets invånare har engelska som modersmål. På finlandssvenska uttalas valutan som .

Euroområdet

miniatyr|