miniatyr|Emil von Qvanten på en xylografi av Ida Falander omkring 1882. Emil von Qvanten, född den 22 augusti 1827 i Björneborg, död den 5 december 1903 i San Remo, var en finlandssvensk skald och publicist. Pseudonymer: Heimdall, Peder Särkilax. Signatur: E. v. Q.
Biografi von Qvanten tillhörde en finländsk militärsläkt, som upphöjts i svenskt adligt stånd 1650; hans föräldrar var kaptenen Johan Edvard von Qvanten och Karolina Fredrika von Kothen. Han var först kadett i Fredrikshamn och blev student vid Helsingfors universitet 1846. Under 1851 reste han av hälsoskäl till Kaplandet och Ostindien, varefter han 1853 flyttade till Stockholm och blev svensk medborgare 1857. Han gifte sig samma år med Aurora Örnberg.
Som huvudman för sin ätt bevistade han riksdagarna 1859–1860 och 1862–1863. Han var bibliotekarie hos Karl XV 1864–1872, teater- och musikrecensent i Post- och Inrikes Tidningar 1858–1865 och 1867–1875 samt arbetade på åtskilliga av de större Stockholmstidningarnas redaktioner. miniatyr|294x294px|von Qvanten år 1899. Under pseudonymen Peder Särkilax utgav han 1855 skriften Fennomani och skandinavism, i vilken han sökte bevisa, att Sverige borde uppträda aktivt mot Ryssland i det då pågående Krimkriget. Därigenom skulle Finland kunna lösryckas från tsarriket och återförenas som förbundsstat med Sverige under en gemensam kung samt med en gemensam förbundsförsamling, vald ur de bägge staternas särskilda och av varandra oberoende riksförsamlingar. Genom att ge ut denna skrift förlorade von Qvanten varje möjlighet att kunna återvända till Finland.
Samma upproriska ton mot de ryska makthavarna kännetecknade även Finska förhållanden (1857-1861) och Censurkalender (1861), där han samlade artiklar som förbjudits av censuren i Finland. Under den Slesvig-Holsteinska konflikten var han med om att utarbeta det så kallade Karl XV:s unionsförslag (se "Ur dagens krönika", 1889).
Alexander Herzen besökte von Qvanten 1863 i Stockholm, med anledning av det Polska upproret mot Ryssland. Qvanten kom därefter att föra Herzens skrifter från Stockholm till Ryssland, efter att de först förts med resande från London.
I sin poesi var von Qvanten hängiven åt en vek, drömmande idealism, som tog sig uttryck i melodiska och formfulländade verser. Han utgav två årgångar av en poetisk kalender och flera diktsamlingar. Av dikterna är Suomis sång väl känd liksom även I månans skimmer. Han utgav vidare Sveriges skönaste folkvisor (1882) och Fyra sagodikter (1900).
von Qvanten tillhörde djurskydds- och likbränningsrörelsen och var en av stiftarna av Svenska publicisternas understödsförening som numera går under namnet PP Pension. År 1890 flyttade han till Italien och sysslade ännu på sin ålders höst med litterära arbeten.
Bibliografi Skönlitteratur
Varia
- Medförfattare: Karl August Wetterhoff. - Utgiven anonymt.
- Särtryck ur Nordisk familjebok.
Redaktörskap - Tillsammans med Nestor Tallgren. Utgivna anonymt.
- Utgiven anonymt.
Källor
Noter
Vidare läsning
Externa länkar
Emil von Qvantens manuskript vid Svenska litteratursällskapet i Finland Emil von Qvantens manuskript och brev vid Svenska litteratursällskapet i Finland
Kategori:Finlandssvenska författare Kategori:Finländsk adel Kategori:Finländska författare under 1800-talet Kategori:Associéer av Kungliga Musikaliska Akademien Kategori:Personer från Björneborg Kategori:Födda 1827 Kategori:Avlidna 1903 Kategori:Män Kategori:Ugglan Emil