Libanon (, Lubnān), formellt Republiken Libanon, är ett land i Mellanöstern vid östra medelhavskusten. Landet gränsar i norr och öster till Syrien samt i söder till Israel. Huvudstaden i Libanon är Beirut. Libanon kallas också Mellanösterns pärla.
Namn Namnet Libanon har sitt ursprung i ett semitiskt ord för vit, med roten l-b-n, och syftar troligen på det snöklädda bergsområdet i inlandet, Libanonberget.Libanon, Store norske leksikon.Lebanon, Etymonline.com. Läst 11 december 2024.
Historia
Äldre historia I området som idag utgör Libanon har mänskliga lämningar återfunnits som daterats till upp till 200 000 år gamla. En anledning till att människor bosatte sig i regionen var landets gynnsamma hamnar. Genom Bekaadalen och i kustområdet gick även två viktiga vägar för karavaner och arméer som attraherade erövrare som sökte kontrollera lederna. Libanons egen produktion av handelsvaror utgjordes främst av högkvalitativt cederträ.
Kuststräckan vid östra Medelhavet har en lång historia. Världshistoriens första civilisationer, Egypten och Mesopotamien, var i tät kontakt med området. Städer som Byblos, Sidon och Tyr var rika och utgjorde feniciernas hemland. Området var dock ofta en underordnad del av större riken: Egypten, Assyrien, Babylon under forntiden, Persiska riket, Alexander den stores rike, Romarriket under antiken, samt det arabiska och Osmanska riket under europeisk medeltid och in i kolonialismens tid.
Franskt NF-mandat Till följd av Frankrikes ingripande i mitten av 1800-talet förklarades Libanon självständigt, från Syrien skild provins i det Osmanska riket. Frankrike fick efter första världskriget (1920) ett mandat från Nationernas förbund (NF-mandat) att styra över Libanon och Syrien (État du Grand Liban), ett område som betraktades som en sammanhållen region kallad al-Sham på arabiska. Det franska styret mötte motstånd i Damaskus där arabiska ledare startade ett uppror. I Libanon fanns det ledande maroniter som å sin sida accepterade den franska överhögheten.
Senare skildes de libanesiska och syriska områden åt, där Libanon fick en särställning som speciellt gynnad fransk koloni. Tanken var att Libanon skulle bli en kristen stat, men för att få ett större territorium drogs gränsen inte bara runt Libanonberget (som var det kristna centrumet) utan längre ut så att även muslimska grupper hamnade inom de nya gränsdragningarna. Gränserna har sedan dess - och in på 2000-talet - setts som felaktiga, inte minst av Syrien och andra delar av arabvärlden.
Några år in på 1920-talet, 1926, fick Libanon ett begränsat självstyre och även en författning, som dessutom blev den första i arabvärlden. Framåt slutet av 1930-talet ökade kraven på självbestämmande, något som fick ett abrupt avslut när Frankrike 1939 återtog kontrollen av Libanon.
Frankrikes beslut fick olika oppositionella grupper i Libanon att gå samman och 1943 kom man överens om Nationalpakten, en överenskommelse om hur maktfördelningen mellan olika religiösa grupper i landet skulle se ut. Grunden till maktdelningen baserades på en folkräkning från 1932, där kristna grupper hade en majoritet. Sedan dess har frågan om folkräkningar varit kontroversiell i Libanon.
Nationalpakten stadgade att landets president skulle vara maronitisk kristen, dess talman skulle vara shiamuslim, dess premiärminister skulle vara sunnimuslim och vice talman för parlamentet samt vice premiärminister skulle vara grekisk-ortodox. Större religiösa grupper skulle ha representanter i regeringen. I parlamentet och på andra viktiga tjänster kom man överens om att fördela platser enligt förhållandet 5:6, där det på fem muslimer skulle gå sex kristna.
Libanons självständighet När FN officiellt tillkom den 24 oktober 1945, efter ratificering av FN-stadgan av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd som både Syrien och Libanon var grundande medlemmar av, upphörde det franska mandatet på detta datum och fullständigt oberoende uppnåddes. De sista franska trupperna drogs tillbaka i december 1946.
Libanons historia sedan oberoendet har präglats av växlande perioder med politisk stabilitet och oro i kombination med välstånd byggt på Beiruts position som ett regionalt centrum för finans och handel.
Libanon deltog i 1948 års arab-israeliska krig efter att staten Israel hade utropats, vilket var upptakten till Israel-Libanon-konflikten. Ankomsten av palestinier 1948–1949 och 1970–1971 rubbade den ömtåliga balansen. Stora motsättningar fanns mellan privilegierade och de missgynnade – druser, shiiter, muslimsk vänster och vissa kristna. Dessa grupper, som hade gått samman i Nationella rörelsen, krävde reformer och sekularisering. 1975 utbröt ett blodigt inbördeskrig, som kom att vara i 16 år. Det avslutades i samband med Syriens militära intervention. 1982 invaderades Libanon av israeliska soldater efter 4 år av strider vid gränsen mellan Libanon och Israel och samma år nådde de Libanons huvudstad Beirut, som enligt Israel anfölls i syfte att hitta ledarna för PLO. De israeliska soldaterna lämnade Libanon i maj 2000 efter många år av strider, men stannade kvar i det omtvistade Shebaaområdet.
Efter mordet på den förre premiärministern Rafiq Hariri i februari 2005 tvingades Syrien att lämna landet och den 26 april lämnade de sista syriska trupperna Libanon. Det fria parlamentsvalet i juni 2005, det första på 29 år utan syriska ockupationstrupper i landet blev en stor seger för den antisyriska oppositionen med den mördade Hariris son Saad Hariri i spetsen.
Trots att israelerna lämnade södra Libanon år 2000 har relationerna mellan Israel och Libanon fortsatt att vara spända längs gränsen. Detta på grund av att Israel har libaneser fängslade i Israel. Libanesiska regeringen hävdar att Shebaagårdarna fortfarande är under ockupation av Israel och israelerna hävdar att området tillhör dem. Israel har vid flera tillfällen beskjutit civila mål inne i Libanon som varit misstänkta för samarbeten med PLO eller Hizbollah, samt kränkt libanesiskt luftrum genom att flyga med stridsflyg lågt över huvudstaden Beirut och därigenom spränga ljudvallen.
Konflikten eskalerade 2006 (se Israel-Libanon-krisen 2006) till något som närmade sig fullskaligt krig efter att Hizbollah i attacker hade tillfångatagit israeliska soldater för att kunna växla dem med sina egna soldater. En beväpnad Hizbollah-grupp hade attackerat två israeliska militärfordon som patrullerade i gränsområdet, och tre israeliska soldater dödades, tre skadades och två togs tillfånga. Det var omtvistat om denna attack skedde på israeliskt eller libanesiskt territorium. Enligt Israel och de flesta nyhetsbyråer inträffade attacken på den israeliska sidan om gränsen, mellan byarna Zar'it och Shtula. Hizbollah sa i ett uttalande den 12 juli att de israeliska soldaterna tillfångatogs "på gränsen till det ockuperade Palestina".sr.se: Libanon attackerat av israeliska trupper , 12 juli 2006.BBC News: Hezbollah seizes Israel soldiers, 12 juli 2006. Hizbollahs ledare, Hassan Nasrallah, sade samma dag att en militär operation inte kommer att få de tillfångatagna israelerna frigivna. Enda möjligheten att få tillbaka dem var genom indirekta förhandlingar och en fångutväxling, enligt Nasrallah.Al Bawaba: Hizbullah leader calls for prisoner exchange , 12 juli 2006. Libanesisk polis och Hizbollah har enligt några källor sagt att de israeliska soldaterna tillfångatogs i södra delen av LibanonSydsvenska Dagbladet Ska staten betala när svenskar måste fly? , 10 november 2006. En israelisk styrka sändes genast in i Libanon för att förfölja angriparna. En stridsvagn körde då på en mina ungefär 70 meter norr om gränsen och alla fyra i besättningen omkom. Ytterligare en israelisk soldat dödades vid den eldstrid som följde då man försökte återta kropparna. Sammanlagt dödades åtta israeliska soldater, två tillfångatogs och fem skadades. Israelisk flotta genomförde en kustblockad av landet och bombade militära och civila mål i jakten på Hizbollah. Infrastruktur som Beiruts internationella flygplats och dess västra motorvägsförbindelse till Syrien bombades och skadades.
Säkerhetsläget i Libanon har på senare tid försämrats som en konsekvens av den pågående konflikten i grannlandet Syrien och den ökande polariseringen mellan i synnerhet sunnitiska och shiitiska aktörer blir allt påtagligare i landet. Dessa politiska och sekteristiska spänningar har lett till en våldsspiral av bland annat terrorattacker och väpnade sammanstötningar i flera delar av landet. En dryg miljon syriska flyktingar i Libanon innebär även avsevärda ekonomiska och sociala utmaningar.
Konflikten mellan Hizbollah i Libanon och Israel trappas upp. I början av oktober 2024 inleder Israel en markinvasion av södra Libanon efter att under några veckor ha bombat mål i hela landet. Syftet är att förstöra Hizbollahs förmåga att angripa Israel från libanesiskt territorium. Hizbollah har under nära ett år beskjutit norra Israel i soldaritet med Hamas. I ett av de israeliska anfallen dödas Hizbollahs högste ledare Hassan Nasrallah.
Försvarschefen Joseph Aoun valdes till president i Libanon i januari 2025. Valet i det splittrade landet lyckades till slut, efter det att posten stått tom i nästan två och ett halvt år.
Geografi Libanon ligger i Mellanöstern och gränsar i norr och öster mot Syrien, i söder mot Israel samt i väster mot Medelhavet. Landet har en area på km², något mindre än Skåne.
Landet är ungefär 20 mil från nord till syd och ungefär 5 mil brett. Kuststräckan vid Medelhavet består i nord och syd av långsträckta sandstränder medan sträckan däremellan är mer omväxlande. Kustområdet är uppodlat och genomkorsas av floder. Området är Libanons mest tätbefolkade med flera historiskt intressanta städer.
Från nord till syd sträcker sig två parallella bergskedjor. Närmaste kusten sträcker sig bergskedjan Libanon som brukar indelas i Amil i söder, Chouf i mitten och Libanonberget i norr med den högsta toppen Qurnat as Sawda, 3 087 meter över havet. Längre in i landet ligger bergskedjan Anti-Libanon med berget Hermon i söder, 2 817 meter över havet.
Mellan bergskedjorna ligger Bekaadalen på ungefär 800 meters höjd över havet. Dalen är 177 kilometer från norr till syd men endast 10–16 kilometer bred. Dalen är uppodlad och genom den flyter floden Litani söderut. Längre norrut rinner Nahr al-Asi (Orontes) mot norr genom Syrien till sitt utlopp i Medelhavet väster om Antakya (Antiokia) i Turkiet. Dalen är en del av den riftdal som sträcker sig från Östafrika upp till Turkiet.
Längs kusten råder medelhavsklimat - långa varma somrar med milda regniga vintrar. Bekaadalen har ett svalare klimat och uppe i bergen kan man tala om alpklimat.
Styre och politik miniatyr|höger|Libanons parlament. miniatyr|höger|Regeringshuset i Beirut. Libanon är ett oerhört heterogent samhälle och enligt konstitutionen skall alla folkgrupper garanteras plats i statsstyrelsen. Efter 1970- och 1980-talets inbördeskrig hölls demokratiska val för första gången på årtionden 1992. Parlamentets mandattid är fyra år, och enligt konstitutionen utser parlamentet presidenten, vars mandattid är sex år. Libanon är tillsammans med Israel den enda demokratin i Mellanöstern.