Margaret Hilda Thatcher, Baroness Thatcher, född Roberts den 13 oktober 1925 i Grantham i Lincolnshire, död 8 april 2013 i London,Margaret Thatcher, ex-UK PM, dies of stroke aged 87 Times of India var en brittisk politiker som var Storbritanniens premiärminister åren 1979–1990 och ledare för det Konservativa partiet åren 1975–1990. Hon var den första kvinnan på båda posterna och blev dessutom den längst sittande brittiska premiärministern under 1900-talet. En sovjetisk journalist gav henne smeknamnet Järnladyn, vilket senare kom att bli förknippat med hennes kompromisslösa politik och ledarstil. Som premiärminister genomdrev hon en konservativ politik som har kommit att kallas Thatcherism.
Thatcher var ursprungligen forskande kemist vid Somerville College i Oxford och blev senare advokat med inriktning skatterätt. Hon valdes 1959 till ledamot av parlamentet för distriktet Finchley. Premiärminister Edward Heath utsåg henne till utbildningsminister i sin regering år 1970. År 1975 besegrade hon Heath i det konservativa partiets ledarskapsval och blev ledare för oppositionen liksom den första kvinnan att leda ett stort politiskt parti i Storbritannien. Hon blev därefter premiärminister efter att ha vunnit parlamentsvalet 1979.
Efter att ha intagit premiärministerkansliet 10 Downing Street tog Thatcher en rad politiska och ekonomiska initiativ för att vända, som hon uppfattade det, Storbritanniens branta nationella nedgång. Hennes politiska filosofi och ekonomiska politik hade betoning på avreglering (särskilt i den finansiella sektorn), flexibla arbetsmarknader, privatisering av statliga företag samt minskad makt och minskat inflytande för fackföreningar. Under hennes första år som premiärminister var regeringens opinionssiffror svaga på grund av recession och hög arbetslöshet, men en ekonomisk återhämtning samt Thatchers ledarskap under Falklandskriget 1982 ökade opinionsstödet och hon omvaldes för en andra mandatperiod 1983.
Thatcher omvaldes även för en tredje mandatperiod 1987, men den nya kommunalskatten ("Community Charge", populärt kallad "poll tax"), som sedan infördes var mycket impopulär och hennes kritik mot den Europeiska gemenskapen delades inte av andra i hennes kabinett. Hon tvingades avgå som premiärminister och partiledare i november 1990 efter att Michael Heseltine utmanat henne om partiets ledarskap.
Thatcher innehade en pärsvärdighet som "Baroness Thatcher, of Kesteven in the County of Lincolnshire", vilket berättigade henne att sitta i det brittiska överhuset.
Uppväxt och utbildning Thatcher föddes i Grantham i Lincolnshire i östra England. Hennes far, Alfred Roberts (1892–1970), ägde en speceriaffär i staden där han var aktiv lokalpolitiker och även lekmannapredikant i metodistkyrkan. Roberts kom från en liberal familj men verkade, enligt dåtidens praxis i lokalpolitiken, som oberoende. Han förlorade sin post som ålderman 1952 efter att Labourpartiet för första gången vunnit majoritet i Grantham Council. Thatchers mor var Beatrice Roberts, född Stephenson (1888-1960). Hon hade en äldre syster, Muriel (1921–2004). Thatcher uppfostrades som metodist och hon förblev också under sitt liv en troende kristen.
Thatcher uppnådde goda resultat i skolan. Hon gick i en grammar school för flickor (Kesteven) och efter examen skrevs hon 1944 in vid Somerville College, Oxfords universitet, för att studera kemi. Där blev hon två år senare, som den tredje kvinnan på posten, ordförande för den konservativa föreningen Oxford University Conservative Association. Efter sin universitetsexamen arbetade hon som kemist vid British Xylonite och sedan vid livsmedelsföretaget J. Lyons and Co. Där medverkade hon till att ta fram nya metoder för att bevara glass och ingick i den grupp som utvecklade den första frysta mjukglassen.
Tidig politisk karriär Vid valen 1950 och 1951 utsågs Thatcher (då den yngsta kvinnliga konservativa kandidaten någonsin) till att ställa upp i valkretsen Dartford, som var en säker valkrets för arbetarpartiet Labour. Medan hon var aktiv i det konservativa partiet i Kent mötte hon Denis Thatcher, som hon gifte sig med 1951. Denis Thatcher var en välbärgad affärsman och han kom att finansiera sin frus vidareutbildning i juridik. 1953 blev hon kvalificerad som barrister. Samma år föddes tvillingbarnen Carol och Mark. Som advokat specialiserade sig Thatcher på skatterätt.
1954 förlorade Thatcher med liten marginal kandidatnomineringen till parlamentsvalet i den säkra konservativa valkretsen Orpington. Efter flera likaledes misslyckade försök blev hon 1958 nominerad för valkretsen Finchley. Hon invaldes med bred marginal i valet 1959 och tog säte i underhuset. I sitt jungfrutal som parlamentariker manade hon till stöd för sitt eget förslag om att tvinga kommunala församlingar att hålla sina möten offentliga, vilket även blev antaget. 1961 gick hon emot den konservativa partilinjen genom att rösta för återinförandet av ris som bestraffningsmetod (birching).
Thatcher befordrades i september 1961 till regeringskretsen som underordnad minister ("Parliamentary Secretary") i ministeriet för pensioner och socialförsäkringar ("Ministry of Pensions and National Insurance"). Hon behöll denna post tills de konservativa förlorade makten i parlamentsvalet 1964. När sir Alec Douglas-Home 1965 avgick som partiledare understödde Thatcher Edward Heath, och då denne segrat belönades hon med att bli de konservativas talesman i bostads- och markfrågor. Som sådan vidareförde hon den politik som hade utvecklats av hennes kollega James Allason, det vill säga att sälja kommunalägda bostäder till hyresgästerna. Efter 1966 flyttade hon till skuggfinansgruppen.
Thatcher var vid tiden en av få konservativa parlamentsledamöter som stödde Leo Abses lagförslag om att avkriminalisera manlig homosexualitet, och hon röstade för David Steels förslag om att legalisera abort. Hon var dock motståndare till att avskaffa dödsstraffet och röstade mot att göra det lättare att genomgå skilsmässa. Hon gjorde sig bemärkt som talare på partikongressen 1966, med en kraftfull attack mot Labourregeringens högskattepolitik, som hon beskrev som steg i riktning mot "inte endast socialism, utan mot kommunism". Hon blev medlem av skuggkabinettet som talesman i bränslefrågor 1967, och befordrades därpå till transportfrågor och slutligen till utbildningsfrågor före 1970 års val.
I Heaths regering När de konservativa under ledning av Edward Heath vann valet 1970 blev Thatcher utbildningsminister. Under sina första månader på posten var hon tvungen att genomföra en nedskärning i utbildningsbudgeten och var då ansvarig för att avskaffa den allmänna fria mjölken för skolbarn i åldrarna sju till elva (Labour hade då redan avskaffat den för högre åldrar). Detta ledde till öknamnet "Mrs. Thatcher, Milk Snatcher". Thatcher försvarade åtgärden med att hon ålagts ett sparbeting på grund av en djup ekonomisk kris och att andra alternativ hade fått värre konsekvenser. Regeringshandlingar har visat att hon talade emot åtgärden i kabinettet, men var tvungen att genomföra sina kollegers önskemål på grund av regeringens kollektiva ansvar. Detta framkallade en folklig proteststorm vilket fick till följd att mjölkserveringen återupptogs. Thatcher motverkade framgångsrikt införande av avgifter för biblioteksböcker.
Thatchers tid som utbildningsminister kännetecknades av flera förslag om att fler lokala utbildningsmyndigheter skulle stänga sina grammar schools och införa allmänna comprehensive schools, fastän detta i stor utsträckning uppfattades som en vänsterinriktad politik. Thatcher räddade också Open University från nedläggning. Finansministern Anthony Barber ville avskaffa det för att göra en nedskärning i budgeten, då han ansåg att det bara var en ploj av Harold Wilson. Thatcher å sin sida menade att det var ett relativt billigt sätt att utvidga högre utbildning och insisterade på att universitetet skulle experimentera med att, förutom vuxna, också ta in ungdomar. I sina memoarer skrev Thatcher senare att hon inte var en del av Heaths inre krets, och att hon hade lite eller inget inflytande på viktiga regeringsbeslut utanför sitt eget departement.
Oppositionsledare miniatyr|stående|Margaret Thatcher som oppositionsledare 1975. Efter de konservativas förlust i nyvalet i februari 1974 flyttades Thatcher igen och blev istället miljötalesman i skuggkabinettet. På denna post lovade hon att avskaffa det avgiftssystem som finansierade kommunala tjänster, en populär politik i de konservativa leden.
Thatcher höll med sir Keith Joseph och Centre for Policy Studies (CPS) i deras kritik att Heaths regering hade förlorat kontrollen över den ekonomiska politiken – och därmed den politiska kompassen – genom sin så kallade u-sväng 1972, då den mot sin nya och uttalade marknadsliberala hållning förstatligade British Leyland.Sir Keith Joseph, Centre for Policy Studies (5 April 1976).Stockton Lecture, Monetarism Is Not Enough, with foreword by Margaret Thatcher. (Barry Rose Pub.) Margaret Thatcher Foundation (2006). Efter att partiet förlorat även det andra valet 1974 beslöt Joseph att utmana Heath om partiledarposten, men drog sig sedan ur, varvid Thatcher beslöt att hon skulle ge sig in i striden om ledarskapet å Joseph/CPS-falangens vägnar. Oväntat nog fick hon fler röster än Heath i den första valomgången, vilket tvingade honom att snöpligt avgå (Heath kom sedan dess att ha ett ansträngt förhållande till Thatcher). I den andra omgången besegrade hon Heaths favorit som efterträdare, William Whitelaw, med 146 röster mot 79, och blev så konservativ partiledare den 11 februari 1975. Hon utsåg honom sedan till vice partiledare.
Den 19 januari 1976 höll Thatcher ett tal i Kensingtons stadshus där hon gick till hårt angrepp mot Sovjetunionen. I talet nämndes bland annat att "de sätter vapen före smör". Som svar på detta gav Sovjetunionens försvarsministeriums tidning Krasnaja Zvezda ("Röda stjärnan") henne smeknamnet "Järnladyn", vilket snart spreds av Radio Moskva. Thatcher fattade själv tycke för uttrycket och det blev snart förknippat med hennes image som en orubblig och ståndaktig person.
Thatcher utnämnde många Heath-anhängare till skuggkabinettet och försökte genomgående under sina regeringar ha ett kabinett som avspeglade den stora spännvidden av åsikter inom det konservativa partiet. Detta var särskilt sant under perioden 1976–1979, då Thatcher hade blivit partiledare som outsider och inte hade någon större egen maktbas inom partiet. Thatcher var tvungen att agera försiktigt för att omvända det konservativa partiet till hennes "nyliberala" monetaristiska åskådning. Hon gjorde också en helomvändning från Heaths tidigare stöd för skotskt självstyre.
I en intervju för Granada Televisions program World in Action sade hon i januari 1978 att "folk är faktiskt ganska rädda för att det här landet kan bli ganska översvämmat av folk med en annorlunda kultur", vilket orsakade en kontrovers. Kritiker menade att hon genom uttalandet vädjade till främlingsfientliga och reaktionära stämningar. Dock mottog hon 10 000 brev som tackade henne för att hon hade tagit upp ämnet och de konservativa uppnådde en ledning mot Labour i opinionsmätningarna, från att båda haft omkring 43 procent före talet till 48 procent för de konservativa och 39 procent för Labour omedelbart efter.John Campbell, Margaret Thatcher: The Grocer's Daughter (Jonathan Cape, 2000), s. 400. Refererad i artikeln Margaret Thatcher i engelskspråkiga Wikipedia, läst 2006-12-04